Växtskyddsmedel används för att få säkrare och bättre skördar. Honungsbin och andra pollinerare utsätts för rester av dessa ämnen när de samlar pollen och nektar i landskapet. Just pollen innehåller många ämnen och höga halter i jämförelse med nektar och luft, och fortlöpande analys av rester i pollen kan därför vara ett sätt att övervaka risken med med växtskyddsmedel för blombesökande insekter.
En ny rapport från EPOK, Centrum för ekologisk produktion och konsumtion vid SLU, beskriver vilka växtskyddsmedel som används i ekologisk produktion och vilka risker de har för hälsa och miljö. Förebyggande åtgärder dominerar och användningen av växtskyddsmedel är begränsad. Främst biologiska medel används och ett fåtal kemiska växtskyddsmedel, de flesta med låg risk för hälsa och miljö.
Flera ogräsmedel som förbjöds för mer än tjugo år sedan hittas fortfarande ofta i dricks- och grundvatten i hela landet. Det visar uppgifter i den regionala pesticiddatabasen som förvaltas av SLU. Det ämne som hittats flest gånger i dricks- och grundvatten de senaste åren är en nedbrytningsprodukt av ogräsmedlet diklobenil, kallat BAM. Störst förekomster finns i Västerbottens län och Skåne.
I miljöövervakningens nya luftprovtagning hittade SLU-forskare förra året 15 olika växtskyddsmedel i nordvästra Skåne. Högst halter i luftproverna hade två ofta använda ogräsmedel, prosulfokarb och pendimetalin. Resultaten från luftprovtagningen redovisas tillsammans med övrig miljöövervakning av växtskyddsmedel i en nyutkommen årsrapport.
Växthus har ofta ansetts vara slutna miljöer. Men SLU har i miljöövervakningen hittat rester av bekämpningsmedel i vattendrag i närheten av växthusodlingar.