​Skolor lockar elever med resor och pengar

En gymnasieskola erbjuder sina elever gratis gymkort. En annan ger sina elever en ”studiebonus” på 1 000 kronor i månaden. Flera skolor erbjuder sina elever datorer eller studieresor. Det är dags att granska gymnasieskolornas marknadsföring, skriver Ebba Kock.

Vilseledande marknadsföring hotar elevens lagstadgade rätt till kvalitativ och likvärdig utbildning. Nu måste staten vara uppmärksam och hänga med i utvecklingen.

Gymnasieskolornas marknadsföring behöver granskas och eventuellt regleras och eleverna behöver få förutsättningar för att kunna göra välgrundade val genom tillgång till kvalitativ studie- och yrkesvägledning från tidig ålder.

Under januari och februari månad söker en majoritet av landets niondeklassare in till gymnasiet. En process som innebär att 15- och 16-åringar behöver ta beslut som kan vara avgörande för deras framtida karriär och arbetsliv. 

Gymnasieskolan har sedan slutet av 1980-talet genomgått stora förändringar i och med kommunalisering, friskolereform och det fria skolvalet.

Oavsett vad man tycker om dessa förändringar har de bidragit till att konkurrensen om eleverna ökat, vilket i sin tur lett till att skolor tagit till allt tuffare medel för att locka unga till sina utbildningar.

En gymnasieskola på Gotland erbjuder sina elever gratis gymkort medan en skola i Södertälje ger sina elever en ”studiebonus” på 1 000 kronor i månaden. Flera skolor erbjuder sina elever datorer eller studieresor. Samtidigt hamnar argument om bildning, kompetenta lärare och framtidsutsikter i skuggan.

Antalet utbildningsplatser justeras i dag efter söktrycket. Det innebär att oavsett vad läget är på arbetsmarknaden kan en skola locka ett stort antal elever genom vass reklam och löften om ett intressant jobb i framtiden, utan att det nödvändigtvis är sant.

En skolkoncern lovade sina elever jobb direkt efter utbildningen men kunde varken erbjuda praktikplatser eller verkstadslokaler.

Förutom att skolorna ökar sina reklambudgetar rejält, fokuserar personalen allt mer på pr och reklam. Redan år 2012 uppgav nio av tio rektorer att de lade mycket av sin tid på marknadsföring, en siffra som troligtvis har ökat sedan dess. Även lärare involveras vilket i slutändan innebär mindre tid för undervisning.

En färsk undersökning från Uppsala universitet visar att det framför allt är elever med låga betyg som väljer gymnasieskola efter vilka tekniska prylar de blir erbjudna eller vad deras kompisar bestämmer sig för. Högpresterande elever har större tendens att fokusera på skolans rykte och programutbud.

Om vi ska ha en likvärdig skola och kunna motverka skolsegregationen måste alla elever få samma förutsättningar att göra ett självständigt val.

När 15-åringar ska försöka ta självständiga beslut mitt i bruset från olika gymnasieskolor måste alla skolor kunna erbjuda kvalitativ studie- och yrkesvägledning från tidig ålder. Det räcker inte med ett samtal i nian där eleven får tips om ett antal hemsidor, vilket tyvärr är verkligheten för de flesta av Sveriges elever i dag.

Studie- och yrkesvägledningen bör i stället vara ett utbyte där eleven får stöd i sitt sökande efter en utbildning som matchar ens drömmar och ambitioner.

Det fria skolvalet är bra. Vi vill att elever fritt ska kunna välja den utbildning som passar dem och deras framtidsmål. Men när konkurrensen om eleverna ökar ställs det höga krav på den sökandes förmåga att vara källkritisk och att som 15-åring veta vad man själv vill, utan påverkan från skolors ihärdiga budskap.

I Sverige har vi särskilt höga krav på marknadsföring som riktar sig till minderåriga, men det saknas i dag en myndighet som granskar skolornas metoder. Vi anser att regeringen behöver tillsätta en utredning för att ta reda på hur marknadsföringen kan granskas och eventuellt regleras ytterligare.

Gymnasievalet kan för många uppfattas som ett stort och läskigt beslut. Med rätt stöd behöver det inte vara det. Låt oss se till att elevens val alltid grundas i egna intressen, förmågor och faktiska möjlighet till en ljus framtid.

Ebba Kock, ordförande Sveriges Elevkårer 

Texten är tidigare publicerad i Aftonbladet