Är det julmys eller lavinfara

Åh, julen. Den där tiden på året när vi tänder ljus, lägger pussel med släktscheman – och bygger tillfälliga berg av papper, plast och granbarr i vardagsrummen.

Jag arbetar på kommunikationsenheten på avfallsbolaget Sysav, och just runt juletid får vi många frågor gällande hur julklappspapper, snören och granar ska sorteras.

Ofta kontaktar journalister oss och vill göra ett reportage på återvinningscentralen som ska handla om hur julen ska sorteras. Ett julmysigt reportage med en (bjäller)klang av hållbarhet.

Då är det ibland svårt för mig, en något luttrad miljöpedagog att inte rynka på näsan och dra igång en låååång utläggning om att det snarare insidan av paketen som vi borde snacka om - om vi nu ska snacka om hållbarhet på riktigt, alltså.

Men nu är det snart jul och då ska man ju vara snäll, så låt oss då ta en titt på alla dessa papper och snören.

Upp på stegen...
För om du skulle kliva upp på en stege hemma hos en helt vanlig skånsk familj på julafton och titta ner precis efter klapputdelningen, skulle du se det tydligt: Det råder en veritabel lavinfara i rummet. Skratt, prassel – och sen, på några minuter, har det där blivit… avfall.

I Skåne pratar vi om hundratals ton julklappspapper varje år. Bara här nere i hörnet av Sverige. I Malmö landar vi någonstans runt 100 ton inslagningspapper – allt detta för ett kort ögonblick av “ååååh!” innan det ryker ner i en sopsäck. Det är förstås uppskattningar*, men storleksordningen räcker egentligen för poängen: vi lägger väldigt mycket resurser på väldigt kortvarig lycka.

...och runt jorden
Och snörena då. Dessa färgglada plastrester som envist klänger sig kvar på pappret och gärna gömmer sig i soffan fram till påska. Räknar vi ihop längden våra skånska snören, hamnar vi någonstans uppåt 35 000 kilometer. Det är ett helt varv runt jorden. Bara i Skåne. Bara en jul.

Missförstå mig rätt; jag älskar jul. Jag älskar omtanke, barn som skakar paketen och vuxna som låtsas att de inte fattar vad det är, fast de själva har klickat hem det två dagrar innan julafton. Men jag kan inte låta bli att tänka på att vi bokstavligen virar in våra relationer i engångsmaterial.

Dags för en liten moralkaka till jul
Det fina är att vi inte behöver välja mellan julmys och klimatvett. Vi kan ju

• använda återvunnet eller redan använt papper, tidningar, tygpåsar
• skippa halva snörvarvet runt jorden och nöja oss med ett enkelt rött band – som så klart kan sparas till nästa jul
• Spara det som sparas kan. Och det som inte kan sparas, ja det sorterar vi noga efter instruktioner från ditt regionala avfallsbolag.

Men nu kan nog jag inte hålla tand för tunga längre, jag måste ändå få säga ett par ord om det innanför den glatta ytan.

Omtanke sitter ju inte i antalet meter presentsnöre per paket. Den sitter i att vi faktiskt tänkt efter: Behövde vi den här prylen? Kunde vi lånat, lagat, köpt begagnat? Hade en upplevelse, en tjänst eller bara tid tillsammans varit lika bra – eller bättre?

En riktigt God Jul
Så nästa gång du sitter med tejp och sax i högsta hugg och funderar på om paketet behöver “lite till”– tänk på att du är med och designar både stunden vid granen och framtiden utanför fönstret.

God Jul – och lagom mycket snöre!

Rustan Nilsson, miljöpedagog och poddare

P.s. Vill du få inspiration kring hållbara presenter?

*Beräkningarna är gjord av ChatGPT och ska inte ses som absoluta sanningar