Intensiv rehabilitering ger förbättringar lång tid efter stroke

Högintensiv behandling med träning sex timmar per dag i två veckor, CI-terapi, verkar förbättra benets funktion och förmågan att gå och röra sig i sin omgivning. Förbättringarna ses även om det gått lång tid sedan insjuknandet i stroke och uppnådda effekter bibehölls, visas i en avhandling.

CI-terapi verkar vara ett behandlingsalternativ som kan utföras både inom dagrehabilitering på sjukhus och i öppenvård. Personer med stroke som behandlats med CI-terapi har intervjuats, och de upplever behandlingen som helt nödvändig. Utifrån patientens förmåga att gå en sträcka på sex minuter kan man förutspå deras hälsorelaterad livskvalitet när det gäller fysisk funktion, vilket betonar vikten av gång- och förflyttningsträning vid rehabilitering efter stroke.

– Vi fann att den högintensiva behandlingen gav betydande förbättringar i benets funktion med ökad styrka, förbättrad balans och förmåga att gå och utföra två saker samtidigt, säger Ingela Marklund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering, som författat avhandlingen.

Kvarstående förbättringar

Dessutom förbättrades gånghastigheten och förmågan att gå en längre sträcka hos personer med stroke. De bibehöll en jämn eller förbättrade sin tyngdtagning på det mer drabbade benet till en mer symmetrisk belastning i stående. Förbättringarna som uppnåddes kvarstod vid uppföljning tre eller sex månader efter avslutad behandling.

– Vi fanns även ett starkt samband för tid sedan insjuknandet och ålder i de funktionstester som genomfördes. De som genomförde CI-terapi inom sex månader efter deras insjuknande förbättrade sin gånghastighet i högre grad än de som genomförde CI-terapi efter sju månader eller mer. Yngre deltagare hade bättre balans än äldre vid en av balanstesterna.

Självständighet och självkänsla

Analys av de intervjuer som genomfördes om deltagarnas upplevelser genererade ett övergripande tema, det huvudsakliga innehållet, att CI-terapin gav dem kunskap om sig själva och hur deras kropp fungerar. Denna kunskap underlättade möjligheten att leva livet lättare. De upplevde att det fortfarande fanns hopp och möjlighet till funktionella förbättringar, vilket gav dem ökad självständighet och självkänsla. Trots att behandlingen var intensiv och utmanande upplevdes den som helt nödvändig.

Ökad delaktighet

Jämfört med den allmänna befolkningen i Sverige hade deltagarna en betydande lägre hälsorelaterad livskvalitet när det gäller fysisk funktion, fysisk kapacitet, allmän hälsa och social funktion. Det fanns ett starkt samband mellan deras resultat på sex minuters gångtest och domänen fysisk funktion.

– Med ökad funktion i det drabbade benet ges förutsättningar till ökad delaktighet i samhället för dem som drabbas av stroke. Styrka, balans och förmåga att kunna gå och göra två saker samtidigt är viktiga faktorer för att minska risken för fall, säger Ingela Marklund.

Ingela Marklund har vuxit upp och bor i Torsby, Värmland. Hon har jobbat kliniskt som sjukgymnast i 20 år inom strokerehabilitering men är nu enhetschef för Forskningsmottagning kliniska studier inom Region Värmland.

Fredagen den 24 november försvarar Ingela Marklund, Institutionen för samhällsmedicin och rehabilitering vid Umeå universitet, sin avhandling med titeln Intensiv och uppgiftsspecifik behandling med CI-terapi för nedre extremitet hos individer med stroke – Förbättringar, upplevelser och hälsorelaterad livskvalitet. Disputationen äger rum klockan 09.00 i Aula Biologica, Biologihuset. Opponent är professor Christina Brogårdh, Lunds universitet.

Kontaktuppgifter
Ingela Marklund, e-post ingela.marklund@regionvarmland.se eller ingela.marklund@umu.se
telefon 070-242 50 37 (privat) eller 010-831 42 16 (arbete)