Barbro Östlihn – svensk konstnär i New York

Den svenska konstnären Barbro Östlihn som levde i New York under 1960-talet har blivit marginaliserad i den svenska konsthistorien. I sin avhandling analyserar konstvetaren Annika Öhrner Östlins konstnärskap samt den amerikanska och svenska konstscenen på 60-talet. Avhandlingen försvaras den 29 januari vid Uppsala universitet.

Den svenska konstnären Barbro Östlihn (1930-1995) levde i New York från 1961. Hennes måleri visades på separatutställningar och fick ett gott mottagande av amerikanska konstkritiker och en konstvärld under nyetablering. Trots stort fokus i den svenska konsthistorien på det som hände just i den amerikanska konsten vid tiden, har Östlihn blivit marginaliserad i dess berättelse. I avhandlingen analyserar Annika Öhrner dels det amerikanska neo-avantgardet, dels den svenska konsthistorieskrivningen över efterkrigskonsten via konstnären Barbro Östlihn.

- Avhandlingen utgör den första forskningsstudien över Barbro Östlihns arbete. Den belyser 1960-talets konstliv på Manhattan och i Sverige ur ett nytt perspektiv, förklarar Annika Öhrner.

I avhandlingen studeras en avgränsad del av den amerikanska konstkritiken. Den svenska konstscenen på 1960-talet undersöks genom analyser av utvalda konstutställningar. Spridningen av avantgardekultur mellan Manhattan och Stockholm analyseras bland annat genom en studie av den amerikanska popkonstutställningen vid Moderna Museet 1964. Detta utgör sedan en bakgrund för den avslutande diskussionen om hur svensk efterkrigshistoria berättas.

Tolkningen av Östlihns arbetsprocess visar hur hennes användande av fotografier binder samman hennes måleri med det urbana rummet. Det fotografiska och det måleriska sammanstrålar i Östlihns verk, vilket är något som också förekommer i annan konstnärlig praktik vid tiden. Ateljén utgör utgångspunkten för en rumslig analys av konstens fält. Här visas hur stadsomvandlingen på Lower Manhattan starkt påverkade både konstnärernas arbete och deras positioner. Östlihn medverkade även i produktionen av maken Öyvind Fahlströms konst, en process där traditionell genusarbetsdelning och nya kollektiva arbetsformer sammanföll på ett problematiskt sätt.

Avhandlingens olika delstudier visar hur en kvinnlig konstnärsposition som Östlihns, som i flera avseenden var gynnsam, till sist visade sig vara ytterst kringskuren. Detta under 1960-talet, som gått till historien som decenniet då ”allt var möjligt”.

För mer information kontakta Annika Öhrner, tel: 018-471 5835, 0708-67 04 41
e-post: annika.ohrner@konstvet.uu.se

Läs mer om avhandlingen på universitetets hemsida.