Kommunal bostadspolitik färgar flyktingmottagande

Kommuner kan använda sin lokala bostadspolitik för att påverka flyktingmottagandet och i vilken utsträckning som flyktingar bosätter sig i kommunen på lång sikt. Medan vissa kommuner ger flyktingar permanenta bostadskontrakt, ger andra endast tillfälliga kontrakt som försvårar för individen att stanna och etablera sig i kommunen. Det visar en ny studie, ledd från Institutet för bostads- och urbanforskning, IBF, vid Uppsala universitet.

I en ny vetenskaplig artikel analyseras hur bosättningslagen tillämpas i Sveriges kommuner. Bostaden är en viktig förutsättning för flyktingars socioekonomiska integration. Bosättningslagen implementerades 2016 och innebär att kommuner är skyldiga att ta emot flyktingar enligt anvisning.

Genom att analysera en enkät genomförd av Boverket med frågor till Sveriges alla 290 kommuner, så beskrivs den kommunala bostadspolitiken och kopplas till olika utfall. I artikeln presenteras en typologi som delar in kommuner efter hur de själva har uppgett att de arbetar med boendefrågor utifrån bosättningslagen. Det kan vara till exempel att tillgodose ett permanent bostadskontrakt eller olika former av temporära bostadslösningar.

Beroende på vilken bostadspolitik som drivs i kommunen har kommunerna utrymme att upprätthålla, anpassa eller till och med förhindra en långsiktig bosättning av migranter med flyktingbakgrund. Det finns stora variationer mellan kommunerna. Hur de valt att tolka lagen är kopplat till vad det är för karaktär på kommunen, exempelvis landsbygdskommun eller förortskommun, hur situation på den lokala bostadsmarknaden ser ut, vad kommunen har för tidigare erfarenheter av flyktingmottagande och vad det är för politisk färg på kommunstyret.

- En restriktiv flyktingpolitik kan inte alltid förklaras med bristande resurser lokalt, som till exempel bostadsbrist. Faktum är att många kommuner där de har få tillgängliga bostäder fortfarande erbjuder permanenta boendealternativ, medan kommuner med stor andel lediga lägenheter väljer att tolka lagen restriktivt, säger Emma Holmqvist, forskare i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning (IBF) vid Uppsala universitet.

Även om den initiala fördelningen av flyktingmottagande kan vara rättvisare och jämnare mellan kommuner efter att Bosättningslagen infördes 2016, har ändå gamla mottagningsmönster kvarstått, där en långsiktig bosättning fortsätter att vara svår, eller till och med omöjlig, i vissa kommuner. Överlag har de kommuner som tog emot lägst antal flyktingar i relation till sin folkmängd före 2016 har också implementerat den mest restriktiva bostadspolitiken.

- Det finns också en dålig matchning i det svenska mottagningssystemet när permanent boende oftare ges i kommuner med svag arbetsmarknad. Det skapar stora svårigheter för nyanlända flyktingar, eftersom en stark och stabil ställning på arbetsmarknaden i dag är ett krav för att få permanent uppehållstillstånd i Sverige, säger Emma Holmqvist.

Holmqvist, E. , Jutvik, K. & Lidén, G. (2022). Resilience in Local Housing Policy? : Liberal or Restrictive Policy Stances Among Swedish Municipalities Following the Great Migration in the Summer of 2015; Front. Polit. Sci., 20 June 2022 | https://doi.org/10.3389/fpos.2022.885892

För mer information:

Emma Holmqvist, forskare i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning, IBF, vid Uppsala universitet, emma.holmqvist@ibf.uu.se, 018-471 6542

Kristoffer Jutvik, forskare i statsvetenskap vid Institutet för bostads- och urbanforskning IBF, vid Uppsala universitet samt Remeso vid Linköpings universitet, kristoffer.jutvik@liu.se, 070-744 93 01

Gustav Lidén, lektor vid institutionen för humaniora och samhällsvetenskap vid Mittuniversitetet, gustav.liden@miun.se, 010-142 89 26