Må den rätte komma in – vad händer i tillsättning av akademiska lärare?

Inom universitetets dubbla uppgift, mellan företrädare för ”forskningsuniversitetet” och ”examensuniversitetet”, uppstår motsättningar och samexistens. Det menar Ingegerd Gunvik-Grönbladh i sin avhandling i pedagogik där hon analyserat skriftliga möten mellan sökande och sakkunniga i meritering och sakkunnigutlåtanden när nya universitetslektorer rekryteras. Avhandlingen visar på en återgång i rekryteringsprocessen till tiden då lärarförmågan var viktigast och kollegor man känner väljs ut.

Universiteten har sitt ursprung i ett skråväsende, där professorerna bildade en korporation. De fattade sina beslut kollegialt också när det gällde anställningar. När en akademisk lärare ska anställas idag finns lagstiftning och reglementen (Högskoleförordningen) samt lokala bestämmelser som ska följas. En rekryteringsgrupp med representanter från ämnesområdet beslutar om vem som är lämplig att anställas, efter att ha rådgjort med de sakkunniga.

Ingegerd Gunvik-Grönbladh har i sin studie ställt frågan: Vad det är för ”något” som sökande och sakkunniga förhåller sig till i granskningsprocessen? Som analysverktyg har den franske forskaren Pierre Bourdieus teori och begrepp använts. I granskningsprocesserna bryter Ingegerd med vardagstänkandet kring bedömning. Hon använder ordet bemötande utifrån Bourdieus begrepp för att komma bort från vardagstänkandet. Ordet bemötande innebär då att igenkänna, erkänna och tillerkänna någon något utifrån en social praktik.

I tillsättningarna som studerats deltar en pedagogiskt sakkunnig och två vetenskapligt sakkunniga. Gemensamt för de sakkunniga är att de väljer ut blivande akademiska lärare utifrån sitt ”praktiska sinne” ovetandes om att detta sker. De sakkunniga följer de regelverk och instruktioner som finns uppsatta. De medför sina erfarenheter och värderingar in i processen, att den pedagogiskt sakkunnige sorterar bort forskaren. De vetenskapligt sakkunniga är mer meritokratiska i sin sortering och för fram forskaren.

I sin avhandling för Ingegerd Gunvik-Grönbladh också ett resonemang kring vad som i ett historiskt perspektiv varit och är den dominerande trosföreställningen som sammanhållande funktion inom akademin. Vad är den självklara tron och vad är den rätta tron? Vad händer om självselektion slår ut meritokratin? Ingegerd Gunvik-Grönbladh konstaterar också att meritokratisk granskning (granskningen av meriter) är mycket liten vid tillsättning av universitetslektorat idag. De flesta tjänster tillsätts via vikariat och många blir inlasade. Det är få av de nya universitetslektorerna som sakkunniggranskats.

Avhandlingen visar på en återgång till tiden före 1876, då nya kollegor utsågs genom självselektion – kooptation. Det var en tid då lärarförmågan var av stor betydelse. Allt fler anammar också synen på universitetet som ett examensuniversitet. Traditionellt sett inom examensuniversitetet har man ofta anställt personer man känner till sedan tidigare. Nätverket blir viktigt.

- Att granskningen faller bort kan inte vara bra för undervisningens kvalitet. Det blir splittrat och kvaliteten måste bli ojämn. Idén med universitets dubbla uppgift försvinner. Man mister forskningsanknytningen till undervisningen som ju ska vara universitets varumärke. Man anställer duktiga pedagoger men isolerar forskningen till elitforskningsgrupper, säger Ingegerd Gunvik-Grönbladh.

För mer information kontakta Ingegerd Gunvik-Grönbladh, tel: 070-6347914, e-post: ingegerd.gunvik-gronbladh@edu.uu.se

Att bli bemött och att bemöta : En studie om meritering i tillsättning av lektorat vid Uppsala universitet