Stadsplanering kritiseras i ny avhandling

Dagens stadsplanerare betonar allt som oftast det visuella och ordnade i försöken att bygga ”stadsmässiga” miljöer. Men det resulterar inte nödvändigtvis i levande urbana miljöer. Det menar kulturgeografen Sara Westin som i sin avhandling framför en radikal kritik mot detta perspektiv. Disputationen äger rum den 10 december.

Bakgrunden till avhandlingen ”Planerat, alltför planerat. En perspektivistisk studie i stadsplaneringens paradoxer” är aktuella försök att bygga ”stadsmässiga” miljöer och som exempel står Hammarby Sjöstad i Stockholm. För att närma sig sitt ämne tar Sara Westin hjälp av Friedrich Nietzsches perspektivism och Sigmund Freuds psykoanalytiska tanketradition och ställer frågan hur stadsplanering och arkitektur – dessa mänskliga aktiviteter präglade av omtanke och välvilja – kan producera miljöer som får en att känna sådant obehag. Frågan ses som en variant av Freuds undran: Hur kommer det sig att människan har en tendens att göra sig själv olycklig?

Sara Westin undersöker också flanörens perspektiv på staden (som en kontrast till stadsplanerarens), med hjälp av texter av framförallt August Strindberg och Virginia Woolf, som i studien lyfts fram som hyllare av det urbana. Hon refererar till flanören som en "hon" och inte som en "han", vilket är det konventionella, och slår därigenom ett slag för människans, inte bara mäns, begär efter det urbana.

- I media och inom den mesta forskningen framställs kvinnor ofta som en kategori som är rädd för staden. Denna idé utmanas alltså i avhandlingen, säger Sara Westin.

Resultatet är en essä som kan läsas på två plan: dels som en studie av staden och stadsplaneringen, dels som en analys av hur vi förstår dessa fenomen. Ytterst är arbetet en kritik av såväl planerares som planeringskritikers förståelse; och en förhållandevis radikal sådan. Studien pekar på en tendens bland planerare och arkitekter att betona det visuella och det ordnade. De har också en benägenhet att betrakta stadsbyggande som ett ändligt snarare än ett oändligt spel.

-    Jag menar att den moderna stadsplaneringen är neurotisk, eftersom den tränger bort mycket av det som traditionellt förknippas med det urbana: det oordnade och det svårgripbara, kroppen och dess begär, säger Sara Westin.

Även om avhandlingen inte ger några lösningar på hur man i framtiden kan skapa levande, urbana miljöer, lyfter den fram den framväxande s k space syntax-tekniken som ett alternativ till modernismens moralistiskt färgade stadsplaneringsdogmer.

-    Detta eftersom tekniken fokuserar på hur den byggda miljön påverkar människors rörelser i staden, snarare än på vad som ter sig vackert för det estetiskt tränade ögat.

För mer information, kontakta Sara Westin, mobilnummer: 070-257 96 26, sara.westin@kultgeog.uu.se