Svårt driva skadeståndsmål vid immateriella intrång

Att fastställa skadestånd vid immateriella intrång, som olagligt spridande av upphovsrättsskyddat material, måste alltid göras utifrån ett helhetsgrepp. De skadestånds- och processrättsliga principerna ska fungera som komplement och inte ersätta lagarnas och direktivens särskilda bestämmelser om hur själva ersättningsbestämningen ska göras och vilka särskilda omständigheter som ska vägas in. Det är en av slutsatserna i en ny avhandling från Uppsala universitet.

Skadestånd är den enda möjligheten för upphovspersoner, varumärkesinnehavare, uppfinnare och mönsterrättshavare, att få ersättning efter ett intrång. Trots det har det visat sig vara svårt att driva processer om immaterialrättsliga skadestånd.

Problemen har blivit tydligare bland annat genom de uppmärksammade upphovsrättsliga målen mot Pirate Bay och Dreamfilm. I förstnämnda målet var det svårt att visa på vilken skada som skett men det fanns även oklarheter om vilka juridiska principer som skulle vägas in och hur dessa skulle tolkas när ersättningen bestämdes. I Dreamfilmmålet var problemet om begreppet ”skälig ersättning för utnyttjandet” skulle tolkas utifrån rättighetshavarens perspektiv eller utifrån en annan måttstock.

– Att visa att en immateriell rättighet eller rättighetsinnehavarna har drabbats av en skada är ofta väldigt svårt. En till synes enkel sak som att bedöma om det finns ett samband mellan intrånget och den påstådda skadan kan vara problematiskt. Det finns också många frågetecken kring hur man bör göra för att fastställa skadans storlek. En immateriell rättighet kan inte gå sönder på samma sätt som ett fysiskt föremål och det skapar större juridiska utmaningar än man kan tro, säger David Johansson, doktorand vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet och som skrivit avhandlingen.

I sin forskning har han kartlagt hur svenska domstolar har dömt i den här typen av mål under främst de senaste årtiondena och har även bland annat gått igenom förarbeten till de lagarna som reglerar immateriella intrång. Han har också tittat på hur EU-domstolen har hanterat den här sortens skadeståndsfrågor.

Utifrån den svenska lagstiftningen och EU:s så kallade civilrättsliga sanktionsdirektiv, som reglerar sanktioner vid överträdelser, har flera metoder för att fastställa immaterialrättsliga skadestånd undersökts. Analyser har också gjorts av hur de allmänna skadestånds- och processrättsliga principerna, som används vid de flesta skadeståndsmål, kan tillämpas när ersättningen bestäms.

– Det går att tänka på skadestånd på två olika sätt. Å ena sidan kan man tänka på skadestånd som att det alltid bara ska motsvara den faktiska, verkliga, skadan som har uppkommit till följd av intrånget. Å andra sidan kan man tänka på skadestånd som att det kan och ska vara något mer än så, och fastställandet av ersättningen kommer då att kunna fokusera på fler aspekter än orsakssamband och generell bevislättnad. Det är det senare perspektivet jag förespråkar i min avhandling, säger David Johansson.

När domstolar utdömer immateriella skadestånd brukar de som regel uppskatta hur stor skada intrånget orsakat den drabbade jämfört med om intrånget inte hade skett. En risk med det tillvägagångssättet är, enligt avhandlingen, att det då är lätt på att tappa helheten och bara koncentrera sig på en enda fråga, som huruvida intrånget har ha en direkt koppling till skadan. En annan svårighet, som lyfts fram, när det ska beslutas om skadestånd, är konsekvenserna av så kallad bevislättnad där kraven på bevis sänks.

I avhandlingen föreslås därför att skadestånd alltid ska fastställas utifrån ett helhetsgrepp där de skadestånds- och processrättsliga principerna om orsakssamband och bevislättnad ska fungera som komplement till och inte i praktiken ersätta de särskilda bestämmelserna i lagarna och direktivet om immaterialrättsliga skadestånd. De senare är brett formulerade och tillåtande och ger därför ett stort utrymme för att bestämma nivån på ersättningen, även i fall då det är svårt att genomföra en renodlad skadeberäkning.

När ett skadestånd fastställs ska flera omständigheter tas med i beräkningarna även om de inte direkt kan kopplas till själva skadan.

– För att nämna ett par exempel ska rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås samt intrångsgörarens vinst vägas in i bedömningen, men det är inte givet på vilket sätt de faktorerna ska påverka ersättningens storlek. Det skapar ett spännande förhållande mellan tanken om att räkna fram den verkliga skadan och intresset av att bestämma en ersättningsnivå där hänsyn även tas till andra omständigheter, säger David Johansson.

David Johansson försvarar sin avhandling den 18 september.

Referens: Johansson, David. (2020) Skada och ersättning vid immaterialrättsliga intrång. URN: urn:nbn:se:uu diva-415358, ISBN: 978-91-7737-123-6 (print), OAI: oai:DiVA.org:uu-415358, DiVA, id: diva2:1450787

För mer information kontakta:
David Johansson vid juridiska institutionen vid Uppsala universitet
Tel: 070-792 62 42
E-post: david.johansson@jur.uu.se

Faktaruta:
Det civilrättsliga sanktionsdirektivet:
Direktiv från Europaparlamentet och rådet för att säkerställa skyddet av immateriella rättigheter och förordnar vilka sanktioner som kan användas vid immateriella intrång. I Sverige är direktivets bestämmelser numera införlivade i svensk lag, bland annat i IPRED-lagen, som även kommit att kallas fildelningslagen, och de olika immaterialrättsliga lagarna.