Uppsala universitetet synar ansvarskommitténs utredning

Det viktiga är inte antalet regioner eller hur de ser ut, utan att patientunderlaget för Akademiska sjukhuset och medicinska fakulteten garanteras. Det är en av de synpunkter som förs fram i universitets remissvar på ansvarskommitténs slutbetänkande. Idén om ett regionalt ansvar för forskning och högre utbildning förkastas helt och utredningen kritiseras för att bara ha kartlagt ett av tre möjliga alternativ för länsindelningen. Remissvaret presenterades vid dagens konsistoriesammanträde. Ansvarkommitténs utredning har omskrivits flitigt i medierna den senaste tiden. Den har skickats ut på remiss till många instanser, bland annat universitet och högskolor. I veckan skickade Uppsala universitet in sitt remissvar till regeringen, där man valt att särskilt betona några punkter: Patientunderlaget för Akademiska sjukhuset, vikten av statligt ansvar för forskning och högre utbildning, lagstiftning kontra samverkan, samt utredningens kvalitet. Vikten av patientunderlaget för Akademiska sjukhuset och därmed för medicinska fakultetens forskning och utbildning betonas i remissvaret. Utan ett stabilt patientunderlag på minst två miljoner personer hotas den högspecialiserade vården grundad på till stora delar världsledande forskning, liksom de många vårdutbildningarna som ges i universitetets regi. Att säkerställa denna verksamhet är också nödvändigt för de många företag inom livsvetenskaperna som finns i Uppsalaregionen. Däremot har inte universitetet några synpunkter på länsindelningen i sig, eller på vem som är huvudman. Stabilitet i patientunderlaget kan åstadkommas både genom att län slås samman och genom långsiktiga kontrakt mellan landsting. Universitetet avråder också från att delvis regionalisera anslagen till universitet och högskolor, forskning och högre utbildning bör även i framtiden vara en nationellt sammanhållen angelägenhet där resurserna fördelas med ledning av internationellt bestämda kriterier. Om verksamheten tolkas regionalt är den på det internationella planet hjälplöst förlorad, menar universitetet. Detta hindrar inte att universiteten samverkar intensivt med det omgivande samhället, vilket också görs. Universitetet framhåller också att kommitténs förslag att i lag bestämma villkoren för samordningen mellan regional och nationell nivå är en större nyhet än vad man först kan tro. Idag bygger det svenska statsskicket på en informell samordning inom och mellan de politiska partierna på olika nivåer. Universitetet välkomnar en renodling av dagens styrformer i form av avtal, råd, rekommendationer och nationella samordnare, men pekar på att en mer formaliserad ordning har både fördelar och nackdelar. Bland annat finns en risk för en tudelning av samordningen där de politiska partierna tvingas föra sin diskussion i dubbla versioner – en informell internt och en formell externt. För- och nackdelarna är inte tillräckligt belysta i utredningen, menar universitetet. Universitetet kritiserar också att utredningen egentligen endast utreder ett alternativ. Ingenting sägs om alternativet att helt avskaffa länsstyrelser och landsting och helt övergå till två nivåer. Inte heller tittar man närmare på alternativet att behålla nuvarande struktur och klargöra vilken avtalsstruktur, av typen kommunförbund, detta skulle förutsätta. Förslaget är också illa underbyggt när det gäller ekonomisk analys, liksom de kulturgeografiska kriterier som man menar bör utgöra grund för länsindelningen. Slutligen anser universitetet att utredningen saknar en ordentlig analys av de intressemotsättningar som finns mellan de olika aktörerna i offentlig sektor. Remissvaret har arbetats fram av en arbetsgrupp ledd av Sverker Gustavsson, professor i statskunskap, Thomas Bull, docent i offentlig rätt och Kjell Öberg, professor i onkologisk endokrinologi. Mer information: Sverker Gustavsson, tel: 018-471 34 21, 070-425 08 69, e-post: sverker.gustavsson@statsvet.uu.se