Vilken helg, vilket väder, vilket evenemang och vilken lycka! Jag finner inga ord mer än att jag känner ett lyckorus i kroppen. Detta har absolut gett mig mersmak och en ny motivation till att fortsätta utvecklas inom crawl.
Jag är så stolt att jag tog chansen och trodde på mig själv i mitt 13:e lopp och vågade vinna. Att jag hittade någon from av motivation att fortsätta träna när läkarna sa att jag måste operera min fot och att hela min triathlonsäsong var över (innan den ens börjat).
Nu är det mindre än en vecka kvar tills jag ska simma och nervositeten börjar komma smygandes. Mina tävlingsnerver har aldrig varit med mig och varje gång är det likadant. Jag börjar tveka på om träningen jag lagt ner inför loppet räcker, kunde jag gjort något annorlunda, hur kommer dagsformen vara osv?
Nu börjar det bli nervöst på riktigt! Vansbroveckan närmar sig med stormsteg och snart är det här inte längre bara snack utan detta skall snart också genomföras. All denna träning jag lagt ner ska väldigt snart bekänna färg och jag får då ett kvitto på om mitt upplägg varit tillräckligt eller om jag skulle gjort något annorlunda.
Jag satt mig ner och kikade på HEAD Open Water Trophy, jag måste ha något roligt att se fram emot och då det enda jag kan göra är att simma så tänkte jag försöka åka på några deltävlingar i denna serie. Falu Simsällskap (mitt jobb) står själva värdar för Runn Open Water som går den 26/6 kl. 13.00 i Falun vid Roxnäs udde. Självklart simmar jag 2500 m där på söndag!
Jag har testat våtdräkten sen jag skrev sist, fyra gånger faktiskt. Dock var det så varmt i vattnet så det hade säkert inte behövts. Första doppet med våtdräkt var lite annorlunda och jag tyckte det kändes väldigt klumpigt att ha så mycket kläder på sig i vattnet. Även upplevelsen kring att simma i öppet vatten var annorlunda och jag blev trött med en gång. Men skam den som ger sig…
Nu är det tre veckor kvar till Vansbrosimningen, det blir ingen operation av foten innan dess, så nu lägger jag mitt fokus på öppet vatten! Den 26 juni kör jag Runn Open Water som Falu Simsällskap (mitt jobb och min förening) arrangerar www.falusim.se häng på du också, det är dessutom ett seedningslopp!
Inleder med den otroligt inspirerande frasen som har snurrat i mitt huvud hela helgen ”Jag kom som en kung – lämnar som en legend” - Zlatan. Jag är inget stort fotbollsfan, men jag kollar gärna när han spelar. Tycker att vi i Sverige ofta har svårt att sticka ut. Tro på oss själva mera. Även som motionärer måste vi kunna tro på oss själva och våga säga vilka våra stora mål är.
ur mycket prylar du äger inom din sport så måste du själv göra jobbet. Det spelar ingen roll om din pulsklocka är svindyr, cykeln ser otroligt proffsig ut eller dina skidor är av samma klass som skidlandslaget. DU måste göra jobbet. Du måste se till att träningen blir av, du får dina mil cyklade och att du är så redo du kan när det är dags för tävling.
All simträning jag lagt ner sedan jag tog beslutet att köra hela Vansbroveckan i sommar börjar verkligen ge resultat. Tycker jag själv i alla fall med tanke på hur långt jag klarade av att crawla tidigare. Eller snarare hur kort jag orkade crawla.
Jag har funderat på det här med framgång och målsättning. Det sistnämnda är även något vi pratat mycket om i skolan under vårterminen. Målsättning, är det vägen till framgång? Är det tack vare målen som vi lyckas?
Det här med utrustning kan vara lite knepigt om man är ny inom någon sport som man vill utöva. Speciellt när man ska ge sig på En Svensk Klassiker kanske. Jag kan bara referera till mig själv då jag skulle göra min första Klassiker. Man behöver inte alls köpa allt det värsta för det är fortfarande du som är motorn i det hela!
