Det här med utrustning kan vara lite knepigt om man är ny inom någon sport som man vill utöva. Speciellt när man ska ge sig på En Svensk Klassiker kanske. Jag kan bara referera till mig själv då jag skulle göra min första Klassiker. Man behöver inte alls köpa allt det värsta för det är fortfarande du som är motorn i det hela!
Veckan som gått har varit otroligt givande. Bland annat har jag fått träffa en väldigt duktig triathlet och cyklist som gett mig lite träningstips. Min slutsats av våra diskussioner i veckan som var är att om jag ska nå mina mål och fixa de tider jag tänkt mig så måste jag öka träningsdosen.
Det är väldigt vanligt att sätta målsättningar. Även i motionsklasser. De flesta målen landar inom gränserna för universums lagar men en hel visar sig vara för högt satta. Det finns allt för många variabler som inte går att kontrollera i Vansbrosimningen för att ett placeringsmål eller ett tidsmål ska vara mer tillförlitligt än att försöka hitta svaret i kaffesump.
Under mörkare tider tycker i alla fall jag att det är roligare att träna med en massa folk runt om en. Ungefär som det brukar se ut på gymmet, simbassängen eller varför inte vid skidanläggningen där folk snurrar varv på varv för att samla mil i kroppen. Jultiden tycker jag är till för att lägga lite extra tid på nära och kära så då bryr jag mig inte så mycket om något pass stryks här eller där.
En simbänk påminner för det mesta om en släde vadderad på ovansidan där simmaren placerar sin torso, tar tag i ett par simpaddelliknande handtag och drar sig snett uppåt gång på gång och därmed får en simspecifik belastning i arm- bröst- och ryggmusklerna. Teorin är att både uthållighet och snabbhet kan övas med en simbänk.
Första riktiga träningsveckan är avklarad och det kändes kanonbra. Lyckades passera mitt mål på 300 min/vecka och nådde nu ca 410 min. De första milen på längdskidorna avverkades också, i något isiga spår vid Bergebo, men kändes ändå som en riktig lyx att få stå på skidorna redan i december. Vet inte vad som hänt med våra vintrar de senaste åren, det är typiskt vårväder ute just nu.
Att flera ska våga utmana sig själva för att det är så roligt och för att vi mår så bra av utmaningar, speciellt där vi tvingas till att röra på oss. Jag kan bara hoppas att jag dragit med någon in i samma träningsträsk som en annan är i, men om så inte är fallet så ska jag göra ett stort försök nu. Alla vill om man bara vågar för ”Ingenting är omöjligt”!
Dagen då sommaren kom till Vansbro på allvar och vattentemperaturen i Vanån och Västerdalälven slog årsbästa genomfördes premiären av Vansbro Swimrun. 20 par, så kallade patruller och nio stafettlag ställde upp. Totalt korades segrare i kategorierna par män, par kvinnor, par mix och stafettlag.
Vansbrosimningen är Sveriges största öppet vatten-evenemang. Loppet genomfördes första gången 1950 och blev sedermera en tävling 1956. I första simningen deltog tio personer, idag är evenemanget en folkfest med närmare 15 000 deltagare.
Just nu är temperaturen +14-15 grader i Västerdalälven och Vanån. Vanån är oftast något varmare än Västerdalälven. Förbered dig väl inför din start!
Jag tycker om SVT:s serie ”En klassiker”. Har sett alla säsonger och det är mycket igenkänning och jag kan verkligen sympatisera med vad deltagarna upplever. Men jag blev lite besviken när jag lyssnade på vad speakerrösten säger precis i början av programmet; ”För att klara en klassiker krävs att följande lopp genomförs inom ett år: Vätternrundan, Vansbrosimningen, Lidingöloppet och Vasaloppet.”
Årets upplaga av motionsloppet på cykel, Vansbro Bianchi 120 fick helt klart sig en revansch från förra årets regniga och kalla väder. Solen visade sig från sin bästa sida när starten gick på söndagsförmiddagen. Totalt kom 143 cyklister till loppet som mäter 12 mil.
Björn Andersson, Terrible Tuesdays Triathlon Club och Louise Rundqvist, IK Mantra Sport heter segrarna i Vansbro Triathlon herr- respektive damklass. Det var tredje segern i rad för Björn Andersson som gick i mål på en tid strax över fyra timmar.
Ja, nu är vi snart framme vid årets höjdpunkt, Vansbrosimningen och semestern! För mig är alltid Vansbrosimningen starten på min semester. Först när simningen är avklarad kan man känna att semestern börjar!
Triathlon är en liten sport, även om den växer så det knakar i Sverige. Oftast är det funktionärer, domare, huvud-domare, teknisk delegat eller tävlingsledare som är svårt att få tag på. Därför gick jag på fredagen innan Sprint-SM en domarkurs som Svenska Triathlonförbundet höll i Stockholm.
Starttid 05.20 och väckarklockan stod på 02.30. Vi hann i alla fall sova 3-4 timmar även om jag hade svårt att somna trots att jag försökte räkna får både framlänges och baklänges. Väl iväg så passerade vi lite cyklister som rullade in mot Huskvarna och spänningen började infinna sig. En konstig känsla att stå i ett hav av cyklister kl 05,00 på morgonen.
Jaha, då var årets Vätternrunda avklarad. Det var min 18:e i ordningen och aldrig förr har jag förberett mig som i år. Många träningsmil, ett starkt team, teamkläder och boende hade ordnats. Allt var upplagt för en rekordrunda. När till och med vädret för en gångs skull var perfekt skulle det inte vara några större problem att nå målet på 9 timmar och 30 minuter.
Jag har försökt förbereda mig så gott jag kunnat. 116 mil är cyklade varav några långpass om 8-10 mil. Ett sista träningspass är inplanerat på onsdag (jo –numera är det tydligen så jag firar min födelsedag). Det hade jag inte gissat för ett år sedan. Då hade jag i och för sig inte heller gissat på att jag skulle ägna en fredagskväll åt att byta däck och slangar på cykeln.
Det är dags för Vansbrosimningen i kvällens andra avsnittet av SVT:s dokumentärserie "En klassiker". Deltagarna Richard Herrey, Hamza Bougamza, Alexander Sandsten, Jessica Bengtsson får sällskap av tidigare elitsimmaren Emma Igelström som för första gången ska njuta av att genomföra ett simlopp.
Under helgen 30-31 maj hann jag jobba med två fantastisk swimrunlopp. Vår eget (Falu Simsällskaps) premiär av Stora Stöten Swimrun, som ägde rum under Scandinavian Outdoor Games. Många hårdhudade hjältar körde det tuffa loppet som startade i Stora Stöten, nere i Falu Gruva, och sedan gick längs med ”vattnets väg” till målgången på Lugnet under den stora hoppbacken.