​Bröderna Dalton utan sjukintyg

Det var kallt, regnigt och blåsigt när c2c4-teamet vaknade upp i morse in den lilla byn Sterling City i Texas. Måns gömde sig under täcket och ville inte gå upp och påstod att han var sjuk. Christer fick ta fram sina lärartakter och frågade om han hade målsmans intyg. Det hade han inte så då kunde de äntligen ge sig i väg. Grabbarna, som hittills på resan haft bra väder och medvind, fick nu kämpa på i betydligt sämre väder. Det gick tungt och motivationen var inte direkt på topp i den trista kantvinden.

De försökte ändå motivera varandra, men det funkade inte och kilometrarna tickade på oerhört sakta. Under sådana omständigheter är det verkligen lätt att hamna i negativa tankar trots att allt hittills varit så uppåt. Tänk så fort det kan svänga!

– Vi har väl haft ca 15-20 punkteringar så här långt och sedan har bland annat Garmin-kamerans fästen skakat sönder och andra delar av cyklarna får stryk av påfrestningarna. Men Björn och Håkan är fantastiska att ha med. Håkan byter en punktering på 45 sekunder i ökenhetta och Björn är vårt lok när vi på långa raksträckor pressar på i 40 km i timmen för att hinna fram innan solen går ner. Vi känner oss ibland som bröderna Dalton på uppdrag i vilda västern, erkänner Christer.

Planen var att fikastoppet den här etappen skulle bli efter sju mil och på ett café som heter Hatties café. Christer har fått tips av en annan äventyrare, Anders Forselius från Ljusdal, som har cyklat och sprungit över snart hela världen. Cafét var tidigare en bank och i källaren på banken hade de på den tiden en bordell. Historien berättar att männen i staden ofta besökte banken för att göra insättningar…

Men när vårt team kom till stan var de så trötta så att de inte orkade leta upp Hatties utan satte sig på den skotska restaurangen MC Donalds istället…

• –Vi åt sakta för vi var inte pigga på att cykla. Det berodde inte på att vi är fysiskt nere utan tvärtom – vi blir starkare för varje dag. Jag har inte varit i så bra form sedan jag var 30 år, berättar Christer.

Nästa stopp var Eden, det var sju mil till över Texas delvis tråkiga landskap och återigen blev det ett långt stopp på grund av dålig motivation och det kalla och trista vädret.

De hade nu fem mil kvar till etappmålet Brady. Då helt plötsligt förändrades landskapet och blev en korsning av Gotland och Hälsingland! Tänk Gotlands djur och natur på Hälsinglands kullar. Fattar ni? I dikesrenen växte gullvivor, smörblommor och prästkragar. På ängarna sprang kor får och getter fritt och inte alls som i Arizonas hemska köttfabriker som de sett när de cyklat igenom den staten. Den här naturen och likheten med Sverige gjorde att de ökade farten och glädjen att cykla kom tillbaka.

• –Jag la till och med på en spurt på en raksträcka och slog pers i hur många watt jag får ur mina ben, avslöjar Christer.
  Det finns förresten också en förklaring till att naturen och landskapet helt plötsligt var så likt Sverige. Precis där dagens etappmål Brady ligger finns nämligen också East Sweden! Alltså gamla svenskbygder. Det finns en svensk kyrkogård där och annat som påminner om Sverige.
  Trötta men vid mycket bättre mod än när de startade så åt de en riktig Texas måltid. Det vill säga en gigantiskt portion grillat kött och bönor med vitt bröd.
  När de vaknar igen ger sig våra cykelhjältar sig iväg till Austin och förhoppningsvis är de mentalt på g igen. I Austin blir det vilodag och Måns 200-milaservice, det blir dessutom en tur till ett labb där Christer ska mäta kroppsammansättningen på alla efter de här första 200 milen.

Heja killar! Snart bara halva sträckan kvar!

Dagens sträcka presenteras av Garmin