De gjorde det! De tog sig i mål! Exakt 17.20 doppade våra hjältar sitt framhjul i Atlanten på San Augustines beach. För 24 dagar sedan doppade de sitt bakhjul i Stilla Havet på Solana Beach i San Diego, och i kväll var resan över.
Nu cyklar vårt härliga team sin sista sträcka, vilka kämpar!
Den näst sista etappen i C2C4-gängets stora äventyr över USA var tänkt att bli en lugn behaglig resa genom det oerhört vackra Florida. Och det började verkligen bra.....
Visserligen skulle våra hjältar köra på fantastiska vägar och förbi några av USA:s absolut vackraste beacher men möjligheten att svalka sig där fanns inte för C2C4-gänget som hade 26 mil att cykla innan solen gick ner! Nästan en hel Vätternrunda!
Nån kläckte en idé om att dressera en snabb alligator som kunde springa bredvid dem för att skrämma hundarna men Mats Öberg från Stockholm som cyklat med C2C4-teamet från Houston gav dem istället en hundvissla som skulle skrämma iväg pitbullhundar och andra otyg. Kanon!
Det blev en vilodag i New Orleans, den absolut häftigaste staden på resan. Musik överallt, god mat och manliga strippor (!) på Bourbon Street som försökte locka in våra hjältar på vuxenunderhållning var en helt annan upplevelse än det vårt gäng mött tidigare under resan. (Och ja, de tackade nej till de manliga stripporna…)
Imorse var det dags för teamet att vinka hejdå till den fantastiske chauffören Lars Lewander som kört färdbilen i drygt en vecka och som stöttat och peppat våra hjältar. Sedan var det dags att hoppa på cyklarna igen och lämna Baton Rouge och istället styra kosan sydöst mot Louisianas största stad. Det var inget svårt avsked.
Nu är vårt gäng äntligen framme i Baton Rouge. Inte för att de förstår varför de längtat hit så mycket – eller överhuvudtaget till Louisiana – eftersom det är extremt varmt, fuktigt varmt, träskmarker, dålig asfalt och alligatorer.
Dagens cykling började bra och efter ca tre mil så mötte våra hjältar fångar klädda i Bröderna Dalton-kläder som gick och plockade skräp efter vägarna. Givetvis stannade Måns och fotograferade dem. De var glada och trevliga, och renare diken får man leta efter. Synd att det inte var där som Måns kraschade, så hade han kanske klarat sig bättre?
Gänget åkte från Houston vidare mot Lousiana och tack och lov var det en lugn etapp med bara ett fåtal svåra stigningar vilket uppskattades av framför allt Måns. Hans bandage och skyddskena hjälpte honom under vägen, vilket var tur eftersom Måns inte vill äta smärtstillande när han cyklar på grund av risken att tappa koncentrationen och kanske krascha igen.
Resultatet av kraschen: Ett brutet finger (som bröt på flera ställen), ett finger ur led, ett misstänkt brutet revben och ordentliga skavsår. Måns har nu båda händerna i bandage – och det krävs en handkirurg för att rätta till skadorna. En kirurg som han inte kommer att få träffa förrän på måndag.
I dag skulle Agneta Sjödin ha anslutit till C2C4-teamet, men som alla vet var hon med om en cykelolycka och bröt höften bara 2 veckor innan avfärd. I går var det Måns Möllers tur att krascha och bli förd till sjuhus. Det blev alltså "Houston – we have a problem" på allvar.
Klockan var tio på kvällen när C2C4-teamet äntligen kom fram och landade i Austin, Texas. De kunde inte cykla ända fram till centrum av Austin utan tvingades att åka i följebilen från den plats där de i morgon fortsätter mot Houston. Anledningen är att det är direkt livsfarligt att cykla i storstäder i USA!
Det var kallt, regnigt och blåsigt när c2c4-teamet vaknade upp i morse in den lilla byn Sterling City i Texas. Måns gömde sig under täcket och ville inte gå upp och påstod att han var sjuk. Christer fick ta fram sina lärartakter och frågade om han hade målsmans intyg. Det hade han inte så då kunde de äntligen ge sig i väg.
GodEl är ny stolt sponsor av #C2C4autism och vi kan erbjuda ett förmånligt avtal för dig som byter till GodEl och samtidigt vill göra en god sak.
De få människor som lever i staden Lamesa, Texas, vaknade troligtvis av ljuden och grymtningarna från Christer och hans halte vapendragare (aka Måns Möller) som mer och mer liknar Zeb Macahan. Inte bara på grund av sin gångstil utan även för att han har samma kläder varje dag…
Teamet vaknade på 2700 meter över havet med tunga ben efter gårdagens klättring. Måns gick till frukosten på salonen ungefär som John Wayne – fast sämre.
Hur ska det här gå? tänkte Christer (som redan innan äventyret var smått hjulbent) tyst för sig själv medan han trippade fram på sina vältränade ben… Nej, kanske inte men det var inte lika illa som Måns!
Efter några stärkande pannkakor samt
Våra hjältar kämpar vidare, trots otaliga punkteringar och svåra köttsår. I går körde de från Deming i New Mexico, en västernstad där gubbar i cowboyhatt satt med laddade revolvrar och åt frukost med teamet…
Vi har cyklat från 06.00 till 18.00 nästan varje dag nu i en vecka. Jetlegen liksom all energi är bortblåst och vi har nu cyklat 100 mil. Idag hade vi dessutom en tuff bergsetapp upp igenom Texas canyon 1500 möh. Vi är nu framme i Willcox Arizona. Slitna och trötta sätter vi oss på sadeln igen imorgon och trampar de 22 milen till Deming. Trampa trampa överlev som Mattias Fredriksson skulle ha sag
Bästa vännerna lägger all ledig till på att skriva inför kommande gemensamma föreställningen "Sveriges Historia - den nakna sanningen". Som uppladdning gör de sällsynta stå upp galor tillsammans. Den "Måns Möller och Özz Nûjen bjuder in till stå upp gala på Gotland till förmån för #C2C4AUTISM -Insamlingsstiftelsen Idrott för Barn i behov.