Oups! He did it again – Måns i ny krasch!

Efter en välförtjänt vilodag i New Orleans startade våra hjältar tidigt på morgonen innan trafiken tätnat. De tidigare minnena från Louisiana med svåra förhållanden och taskiga cykelvägar hade skrämt dem och de planerade för att ha tid ut ur staden västerut mot Mississippi. Den ständiga jakten på alligatorer fortsatte, nu var de verkligen inne i områden där alligatorerna till och med kunde finnas på vägen, det hade i alla fall Christer fått information om av sin frisör när han passade på att bli av med sin Jack Nicholson The Shining-frillan i New Orleans. Men besvikelsen var stor när de inte såg en enda grön alligator, bara en massa galna hundar som återigen sprang ut och skällde på gänget efter vägarna. Nån kläckte en idé om att dressera en snabb alligator som kunde springa bredvid dem för att skrämma hundarna men Mats Öberg från Stockholm som cyklat med C2C4-teamet från Houston gav dem istället en hundvissla som skulle skrämma iväg pitbullhundar och andra otyg. Kanon!

Kanske hade det var bra om hundvisslan skrämt bort Olyckan istället.

Men inte.

Just när Måns repat sig skapligt från den stora kraschen med det brutna fingret och gipset, så stod han där på vägen igen.

Olyckan, den där krasch och banglyckan.

Det var bara tre mil kvar av dagens etapp, hela teamet kände sig glada, starka och snabba när de låg på rulle genom Mississippi och då, helt plötsligt hände det.

Ett litet hjul till en packlår eller nåt liknande låg på vägen, och såna saker är ju perfekt om man väjer för om att man inte vill ramla. Men gnissel och panglyckan Måns Möller körde rakt in i hjulet och pang! Så for han i asfalten med buller och brak.

–Jag blev livrädd när jag körde smällen. Jag tänkte att det nu är det kört, erkänner Christer som knappt vågade vända sig om när han hörde kraschen.

Men den här gången blev det tack och lov inga brutna ben.

– Jag tog emot mig med armen, jag har ju inga händer kvar att paja, säger Måns.

–Det är verkligen inte lätt att väja med cykeln när man har händer som är gipsade och tejpade och med brutna och stukade fingrar. Det är ett under att Måns orkar som han gör med tanke på att han har svårt att få grepp om styret, säger Christer

–Men nu tycker jag uppriktigt synd om honom. Jag är så glad att skadorna ifrån dagens krasch är inte så allvarliga som den förra.

Bortsett från kraschen fick teamet dock en fantastisk resa. En kär gammal bekant dök till exempel upp – havet! Killarna som inte hade sett saltvatten sedan den 13 april i San Diego när de startade projektet blev så till sig att de kastade av sig kläderna vid Gulfports vita stränder och badade i 27 gradigt vatten.

Tur det.

För sen kom ju flickvännerna och fruarna och då var det ju tur att grabbarna luktade lite gott!

I morgon blir det en lång sträcka mot Fort Waltons Beach i Florida… håll tummarna för att Olyckan håller sig borta då!

Uppförsbacke i Mississippi

Dagens sponsor Bilhörnan i Uddevalla