​Vårt team attackerat med flaskor!

Vårt team attackerat med flaskor!

Imorse var det dags för teamet att vinka hejdå till den fantastiske chauffören Lars Lewander som kört färdbilen i drygt en vecka och som stöttat och peppat våra hjältar. Sedan var det dags att hoppa på cyklarna igen och lämna Baton Rouge och istället styra kosan sydöst mot Louisianas största stad.
Det var inget svårt avsked.
Baton Rouge var inte riktigt någon höjdare och kvarteren som C2C4-gänget cyklade igenom var stundtals rena misären. Teamet blev till och med attackerade av några ungdomar som kastade flaskor efter Björn vid ett tillfälle. Riktigt obehagligt!
Efter ett par timmar stannade de på McDonalds för att ha tillgång till internet så att Måns kunde skypa med Vardagspuls i TV4. Vardagspuls och TV4 följer teamet, så håll utkik i de kanalerna! Managern på McDonalds tyckte att C2C4Autism-idéen var så behjärtansvärt så att han skänkte 30 dollar till projektet! Bra där – alla bidrag är välkomna för alla barn rätt att idrotta!
Vägarna i Lousiana var till en början tråkiga och väldigt farliga på grund av den tunga trafiken men när de nådde Mississippi blev det till en säker cykelväg på flodens bank. Det är mest industrier efter floden men killarna spanade hela tiden efter alligatorer runt vägen, eftersom det sagts att de finns nära, men såg bara en massa stora sköldpaddor och timmerstockar som Måns trodde var alligatorer…
Som vanligt oberoende av längd på etappen kom de fram när det var mörkt. Men de kvarter som de cyklade igenom mot hotellet den här gången var fantastiskt fina. Doften av cajun och kreole slog emot våra hjältar när de närmade sig de franska kvarteren och det var oh la la-stämning på sadlarna!
New Orleans mest kända gata är Bourbon Street som bland annat superstjärnan Sting sjunger om och där stannade vgrabbarna för att äta middag. Vad det åt? Allogatorkött förstås! Närmare än så har de ju inte kommit någon!
Dessutom kändes det bättra att förekomma än att förekomas. Bättre de äter alligatorna än tvärtom…
I morgon har de vilodag och slickar såren och försöker ta hand om de skador de har, Christer har fortfarande grymma smärtor i sin skuldra och Måns rosa gips är mera smutsrosa till färgen nu. Det är också dags att serva Trek-cyklarna och kanske äta en alligator till.
– Måns och jag har summerat resan så här långt och kommit fram till att vi utan Håkan och Björns hjälp fortfarande varit i Texas och lagat punktering, säger Christer med ett skratt.
Humöret är alltså fortfarande gott. Inte minst för att fonden nu dragit in en halv miljon kronor så här långt! Tack alla som skänt pengar, nu är det bara hälften kvar för att nå en miljon.
Och bara cirka 100 mil kvar till Florida och Atlanta – och målet!

Fantastiskt bra kämpat!

Dagens sträcka presenteras av TREK Göteborg