​Den digitala patienten vs den icke-digitala läkaren - eller?

Under måndagen redovisade PWC resultatet från den enkätundersökning som de gjort om digital mognad inom sjukvården. Tidigare släppte de rapporten “Den digitala doktorn kan komma”, och har en utredning släppt som visar om vårdpersonalen är lika redo som patienterna. Kan den digitala doktorn komma? I dagens bloggpost gör vi några nedslag i några av de tidigare dagarna seminarium. Håll till godo.

När PWC gjorde sin enkät om hur digital vårdpersonalen är så var en av de frågor som ställdes i vilken mån man rekommenderar appar som patienten kan använda sig av för att mäta och följa upp. På denna fråga visade svaren att 75% är positiva till att göra det men att det bara är 10% som gör det idag. Med andra ord så finns en stor potential till förbättring på det området. Det finns en fördom om att vårdpersonalen är oteknisk och enligt panelen så stämmer inte denna. Sedan iPhone-revolutionen för cirka 8-9 år sedan så har en stor förändring skett, och många personer inom sjukvården ställer frågan kring varför det funkar så dåligt med IT på jobbet när det funkar så bra hemma. Daniel Forslund lyfter fram att det är implementeringen, inte systemen, som är utmaningen. Det saknas system för att ta emot de nya lösningarna. Det finns många spännande idéer som inte kan tas emot som organisationen ser ut just nu. Karin Båtelson berättar om den tidigare bilden av IT-folket, som något hotfullt som inte fattar någonting, till hur de är, eller bör vara, att de ska hjälpa till med att låta digitaliseringen öka närvaron och kontinuiteten i behandling av patienter.

Ett mycket intressant perspektiv som lyftes var att fokus ska ligga på vad det kostar att INTE investera snarare än på vad det kostar att investera. Det finns många digitala verktyg som skulle automatisera det som idag sker manuellt i vården, och detta skulle frigöra enormr mycket resurser. “Människor idag förväntar sig att sjukvården är mer modern och då behöver vi också bli det”, fortsätter Karin Båtelson.

Rubriken på den tidigare rapporten, “Den digitala doktorn kan komma”, och som fokuserade på hur redo patienterna är för digitala möten och ny teknik inom vården, verkar således stämma. Elisabeth Norén från Praktikertjänst NÄRA, som medverkar in ett annat seminarium, lyfter att det finns system som fungerar bra i andra industrier och som även borde kunna användas inom sjukvården.

Så om nu både patienten och vårdpersonalen är redo, vad är det som gör att den nya tekniken inte används redan idag? Vad är det som gör att det är få vårdgivare som erbjuder till exempel videobesök till sina patienter eller som rekommenderar dem att använda appar som ger en bild av deras hälsostatus? Det finns säkerligen ett stort antal svar, och som Daniel Forslund säger så är det implementeringen som är den stora utmaningen. Vi tror också att det krävs ekonomiska incitament för att göra förändringar, och att man tittar på vilka besparingar ny teknik bidrar till snarare än till vad de kostar att investera i. Vi återkommer om ersättningssystem efter dagens lunchseminarium hos Dagens Medicin, där just dessa frågor diskuteras.

I matchen mellan den digitala patienten och den digitala vårdpersonalen så verkar det vara oavgjort och kanske att det är domaren, eller en yttre faktor, som får komma in och påverka så att det går från att bli en träningsmatch till att bli på riktigt.