Skip to main content

DEBATT: Länsstyrelsens beslut om Nobel Center strider mot Århuskonventionen

Pressmeddelande   •  Feb 16, 2017 11:43 CET

I ärendet Nobel Center har Länsstyrelsen bedömt att endast angränsande fastighetsägare haft rätt att överklaga beslutet att anta detaljplanen. Samtliga miljöorganisationer som överklagat har avvisats på godtycklig grund vilket är ett allvarligt hot mot rättssäkerhet och demokrati genom att medborgarinflytandet åsidosätts anser Kristina Berglund, vice ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen.


I dagens stadsutveckling i tillväxtstäderna får miljöorganisationerna allt större tyngd som allmänhetens stöd och företrädare, inte minst i kulturarvsfrågor. Projektet Nobel Center, som berör inte bara Stockholm utan är en fråga av stort nationellt intresse, har väckt medborgarnas engagemang i sällsynt stor omfattning i form av ett flertal välbesökta demonstrationer, yttranden, filmer, möten, annonser och artiklar i dags- och lokalpress m.m. Nobel Center är således ett typexempel på ett projekt där "allmänhetens röst" gjort sig kraftigt hörd i planprocessen och där miljöorganisationerna har en viktig roll för att föra allmänhetens talan.

Sverige är sedan 2005 part i Århuskonventionen. Syftet är att parterna ska garantera allmänheten rätten att få tillgång till information, få delta i beslutsprocesser och få tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, bl.a. frågor som rör kulturmiljön. Enligt lagstiftningen får ideella föreningar överklaga ett beslut att anta en detaljplan som kan antas medföra betydande miljöpåverkan om de har minst 100 medlemmar, inte är vinstdrivande, har till huvudsakligt ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöskyddsintressen och har bedrivit verksamhet i Sverige under minst tre år.

Länsstyrelsen bedömer att Nobel Center enligt plan- och bygglagen är ett sådant projekt där miljöorganisationer, som uppfyller miljöbalkens villkor för sådana föreningar, får överklaga, men avvisar dock i två meningar samtliga föreningars överklaganden då ingen av dessa "har som sitt huvudsakliga ändamål att tillvarata naturskydds- eller miljöintressen". Detta kortfattade samlade avvisande av överklagande miljöorganisationer utan närmare analys av respektive förenings syfte, verksamhet och stöd hos allmänheten är godtycklig och synnerligen anmärkningsvärd mot bakgrund av myndighetens professionella kompetens i juridiska frågor.

Länsstyrelsens snäva bedömning i Nobel Centerärendet avviker påfallande mot Högsta domstolens uttalande i ett mål 2012 angående en miljöorganisations talerätt (Ö 4925-11). Där slår domstolen fast "att innebörden av Århuskonventionen talar för en generös tillämpning av miljöorganisationers rätt att överklaga eftersom de kan grunda sin talerätt på att de företräder allmänhetens intressen". Länsstyrelsens bedömning skiljer sig också avsevärt från andan i den statliga utredningen "Miljöbedömningar" som nyligen varit ute på remiss och där miljöorganisationernas viktiga roll som företrädare för allmänheten lyfts fram.

Teori och praktik är tydligen två helt olika saker. När det gäller Nobel Center uppfattas uppenbarligen den kraftiga kritiken från remissinstanser och allmänhet enbart som besvärande hinder på vägen till genomförandet av ett som man anser i praktiken redan beslutat projekt. Att utan sakliga argument avvisa miljöorganisationernas överklaganden ligger i linje med detta synsätt.

Länsstyrelsen har alltså lättvindigt avvisat överklagandena av miljöorganisationerna på ett bräde utan argumentation och analys av varje enskild organisations funktion som företrädare för den berörda allmänheten. Länsstyrelsen har vidare agerat tvärtemot Århuskonventionens anda trots att Sverige är part i konventionen och på ett sätt som väcker frågan om myndigheten inte känner till avgjorda rättsfall i högre instans vad gäller talerätten. Hur kan Länsstyrelsen som juridisk myndighet fatta ett beslut som så tydligt avviker från ingångna förpliktelser och i ett ärende som så uppenbart strider mot riksintresset, kommunala skydd och den samlade opinionen?

Kristina Berglund

Vice ordförande i Svenska byggnadsvårdsföreningen

Om Svenska byggnadsvårdsföreningen
Svenska byggnadsvårdsföreningen är en oberoende, ideell förening med 6000 medlemmar. Föreningens uppdrag är att sprida och förmedla kunskap om byggnadsvård och sunt byggande, men även att slå vakt om värdefulla byggnader som hotas av rivning eller förvanskning. Våra kanaler är magasinet Byggnadskultur, vår webbplats och våra 60 länsombud som anordnar programaktiviteter landet runt. Ett medlemskap i Byggnadsvårdsföreningen är ett medlemskap i landets största kontaktnät av byggnadsvårdskunniga personer. Läs mer om föreningen på www.byggnadsvard.se.

Kommentarer (1)

    Strålande genomgång om rätten till dialog och rätten att överklaga. Det är viktiga budskap i en tid då politiker och myndigheter försöker minska detta och därmed hänsynen till natur, kulturmiljö och vacker trivsam stad, värden som också angrips direkt idag. Politiker griper efter lätta lösningar för att öka byggandet. Med god övergripande stadsplanering kunde man i stället erbjuda byggrätter som tillsammans skapar stadsmiljöer av hög kvalitet. Det skulle öka marknadsaktörernas incitament att bygga mer än med dagens stressmodell. Volym och kvalitet hand i hand.

    - Ulf Johannisson - 2017-02-16 21:27 CET

Lägg till kommentar

Kommentera