Gå direkt till innehåll

Nyhet -

Mer nyanserad bild av ryskt telekrig

Rysslands förmåga till elektronisk krigföring har utvecklats kraftigt de senaste tio åren. Det gäller både offensiva och defensiva metoder. Men det är främst offensiva förmågor som hamnar i blickfånget, ofta på grund av okunskap. Det visar en FOI-rapport.

– Nyhetsmedier beskriver flitigt Rysslands förmåga att slå ut all elektronik hos motståndare ”genom att trycka på en knapp”. Det ryktas om ogenomträngliga kupoler kring egna trupper i Syrien, onåbara för spaning och attack. Men mycket är myter, överdrifter och propaganda från rysk militär och industri, säger Jonas Kjellén.

Han är analytiker på enheten för säkerhetspolitik i Kista och författare till rapporten Russian Electronic Warfare. The role of Electronic Warfare in the Russian Armed Forces och anser att ovanstående beskrivningar är oerhörda förenklingar.

– Telekrig handlar ofta om att degradera fiendens sensor- och vapensystem. Det kan vara
att störa ut en målsökande robot så att den sticker iväg åt fel håll, att man förmår en artillerigranat att gå av i förtid eller att störa en GPS-styrd bomb så att dess träffsäkerhet minskar från decimetrar till meter. Alltså stämmer inte liknelsen med en ”ogenomtränglig elektronisk kupol”, säger han.

– Missuppfattningarna beror bland annat på att tekniken för telekrig är svår att förstå. För en lekman kan det vara snudd på omöjligt att säga om en antenn är avsedd för att lyssna eller attackera, om det handlar om mikrovågor eller laser, eller hur lång räckvidden är. Men att aktiviteterna har ökat hos rysk militär – det är lättare att notera.

Från en underdog-position

I rapporten konstateras att en stor del av Rysslands nya teknik för telekrig rör skydd av militär personal, utrustning och infrastruktur.

– De defensiva och preventiva åtgärderna har i hög grad förbisetts. Ryssland har inte råd att hänga med i västs militära teknikutveckling, det blir helt enkelt billigare att hitta tekniska lösningar för att undvika upptäckt och skapa skydd. Det kan till exempel gälla signaturreducering, alltså kamouflage på olika sätt, eller självövervakning för att minska risken att sprida information som leder till upptäckt.

Jonas Kjellén beskriver hur landet mellan 2008–2018 förbandssatt en otroligt stor mängd ny telekrigsmateriel. En anledning till att man förmått att göra det är att landet utgått från en bas av sovjetiska projekt som lades i malpåse under 1990-talet.

– Det kan låta konstigt att så gamla idéer tas upp igen, men det är vad som sker. Dessa projekt syftade till att verka mot USA/Nato, därför är de anpassade för den hotbild Ryssland ser idag, säger Jonas Kjellén.

Vad händer när dessa avdammade forskningsprojekt är slut?

– Ryssland kommer med hög sannolikhet att fortsätta på den inslagna vägen, men inte alls i samma utvecklingstakt som under de senaste tio åren. Det pågår arbeten med att inte bara störa utan även förstöra elektronik. Telekrigföring är ryssarnas lösning för att hantera brister i traditionella militära medel. På så sätt fortsätter landet att sträva efter att vara en militär stormakt, men från en underdog-position med elektronisk krigföring.

Fakta om telekrig

Telekrig omfattar bland annat kommunikation-, radar-, elektrooptik- och laserområdet. Läs mer om telekrig.

Rapport

Ämnen

Kontakter

Maria Hugosson Bygge

Maria Hugosson Bygge

Presskontakt Pressansvarig Pressansvarig 073 3713838
Albert Hager Bernats

Albert Hager Bernats

Presskontakt Kommunikatör 0708 586 657

FOI forskar för en säkrare värld

FOI är ett av Europas ledande forskningsinstitut inom försvar och säkerhet. FOI är en statlig myndighet under Försvarsdepartementet och merparten av verksamheten är uppdragsfinansierad. Kärnverksamheten är forskning, teknikutveckling och studier.

FOI har ungefär 1 200 anställda. Cirka 850 av dessa är forskare på akademisk nivå. Majoriteten av FOI:s uppdrag är offentligt finansierade. Merparten av finansieringen kommer via uppdrag från Försvarsmakten, Försvarets materielverk (FMV) samt departement och myndigheter.

FOI - Totalförsvarets forskningsinstitut
Gullfossgatan 6
164 90 Kista
Sweden