IVL:s klimatförhandlingsexpert om COP24 i Katowice: ”Det finns förutsättningar för dramatik”

Den 2-14 december träffas världens länder i Katowice, Polen för klimatmötet COP24. Det har stor betydelse för klimatavtalets genomförande att parterna lyckas enas. En känslig fråga är hur ansvaret för utsläppsminskningar ska fördelas mellan utvecklade länder och utvecklingsländer.

”Det finns avgörande skillnader i hur länder tolkar Parisavtalets intentioner inom det här området och frågan kommer säkert att spela en betydande roll under förhandlingarna. Det finns förutsättningar för dramatik”, skriver IVL:s klimatförhandlingsexpert Kenneth Möllersten i en kommentar.

COP 24 i Katowice december 2018 är en väldigt viktig milstolpe i klimatförhandlingarna sedan Paris 2015. I Paris enades parterna om vad som ska göras för att uppnå avtalets målsättningar. Det fattades också beslut om ett arbetsprogram för att förhandla fram en mer detaljerad regelbok som ska tydliggöra hur avtalet ska följas upp och genomföras. Enligt arbetsprogrammet ska regelboken beslutas nu på partsmötet i Katowice.

Sedan Parismötet har förhandlingarna inom flertalet områden präglats av en konstruktiv anda men framstegen har varit ojämna sett till de olika förhandlingsområdena. Inom alla områden har länderna att ta ställning till förhandlingstexter när de kommer till Katowice. Dessa texter kom ut från det senaste förhandlingsmötet i Bangkok i september och utgörs i princip av sammanställningar av de olika ländernas positioner. Därför återstår mycket förhandling och kompromissande ännu under själva mötet i Polen innan man kan enas om avtalstexter.

Ett utmanande område är utsläppsbegränsningar och en känslig fråga som är förknippad med det; på förhandlingsspråk talar man om "Principen om parternas gemensamma men olikartade ansvar och respektive förmåga, i ljuset av olika nationella förhållanden”. Kyotoprotokollet hade en distinkt uppdelning av världen i utvecklade länder och utvecklingsländer med ett tydligt tudelat ansvar där bördan till en väldigt stor del låg på de utvecklade länderna. I Parisavtalet finns visserligen fortfarande särskilda villkor för de allra fattigaste länderna men ansvaret att bidra till utsläppsminskningar är mer jämnt fördelat mellan världens länder. Det finns dock avgörande skillnader i hur länder tolkar Parisavtalets intentioner inom det här området och denna fråga kommer säkert att spela en betydande roll under förhandlingarna i Katowice. Det finns förutsättningar för dramatik.

I förhandlingarna om internationell klimatfinansiering finns en polarisering mellan utvecklade och utvecklingsländer och en brist på förtroende mellan parterna. I Parisavtalet utlovas klimatfinansiering från utvecklade länder till utvecklingsländer i storleksordningen 100 miljarder USD per år från 2020. Förhandlingarna är dock låsta om vad som ska vara tillåtet att räkna in som internationell klimatfinansiering och vidare hur storleken på den årliga klimatfinansieringen ska öka över tiden. Bland andra USA, Australien och Japan lade förslag vid det förberedande mötet i Bangkok som utvecklingsländerna har mycket svårt att acceptera.

Det har stor betydelse om parterna lyckas enas vid partsmötet i Polen. Ett misslyckande att enas skulle sannolikt innebära att Parisavtalets genomförande försvagas eftersom det saknas tydliga regler. Och då ska man ha i åtanke att med de utfästelser om begränsade utsläpp som länder hittills faktiskt har gjort inom ramen för Parisavtalet så uppskattas de globala utsläppen att växa till cirka 55 miljarder ton koldioxid år 2030, vilket skulle sätta 1,5-gradersmålet utom räckhåll. För att inte överskrida 1,5 grader behöver de globala nettoutsläppen minska med cirka 45 procent från 2010 års nivåer till 2030. Färska siffror visar att utsläppen växte globalt under 2017 efter att ha legat still tre år i sträck. Det behövs med andra ord en snar och kraftig ambitionsökning. Det är en fråga som Sverige kommer att driva hårt under förhandlingarna i Polen.

Kenneth Möllersten, kenneth.mollersten@ivl.se, tel. 010-788 68 79