Varför initierar läkemedelsföretagen prissänkningar?

Sverige står inför ekonomiska utmaningar som behöver mötas med högkvalificerad arbetskraft, en frisk befolkning och en långsiktigt hållbar samhällsmodell. För att klara utmaningarna måste hälso- och sjukvårdens resultat kontinuerligt förbättras bland annat genom användning av nya läkemedel som minskar sjuklighet och lidande samt möjliggör en aktiv ålderdom och arbete trots kroniska sjukdomar.

Det är läkemedelsföretag som utvecklar och producerar de läkemedel som samhället behöver. Det sker i samarbete med forskare på universitet och med personal och patienter i sjukvården. Läkemedelsföretagens unika kompetens omfattar alla de utvecklingssteg som behövs för att en akademisk forskningsidé ska nå fram till ett godkänt läkemedel. Det handlar om att producera den aktiva substansen, att utveckla den tablett som behövs för att få in läkemedlet i kroppen samt att sätta upp fabriken som ska tillverka det färdiga läkemedlet. Det handlar också om att i samarbete med sjukvården studera att läkemedlen är säkra och effektiva samt att förse myndigheterna med den dokumentation som behövs för att läkemedlet ska kunna godkännas.

Att det är företag som har denna uppgift beror på att kommersiella drivkrafter är nödvändiga för att någon ska vilja satsa många miljarder kronor under minst en 10-årsperiod för att förhoppningsvis få ett läkemedel godkänt. Drivkraften är möjligheten att få avkastning på investeringarna vilket säkerställs genom en tid med patentskydd och utan direkt konkurrens. Dessutom behövs stabila förutsättningar vad gäller samhällets krav för att godkänna läkemedel och de resurser som avsätts för patienternas behandling med läkemedel. Utan sådan stabilitet väljer investerare mer förutsägbara branscher.

Även samhället behöver stabila förutsättningar för att säkerställa en långsiktigt högkvalitativ hälso- och sjukvård som ger medborgarna jämlik möjlighet till en god hälsa. Ingen vet hur mycket resurser som bör satsas på läkemedel men inget talar för att det i dag satsas för mycket. Det finns snarare skäl att diskutera om andelen borde öka från dagens 8 procent – av de 340 miljarder kronor som hälso- och sjukvården kostar årligen – eftersom läkemedel hittills bidragit till de största behandlingsframgångarna.

Oavsett nivå är en långsiktigt hållbar utveckling av läkemedelskostnaderna nödvändigt för kontinuerlig innovation i sjukvården. Grunden för det lades genom 2002 års reformer då värdebaserad prissättning av läkemedel och generiskt utbyte på apotek infördes. Samhället visade då en vilja att betala för det värde som skapas för patienterna, sjukvården och samhället i stort under läkemedlets patenttid med en förväntan om konkurrens och lägre priser när patenttiden löpt ut.

Läkemedelsbranschen har aktivt understött reformerna utifrån logiken att ökad konkurrens när patentskyddet upphör bör kunna öka patienters tillgång till nya läkemedel. År 2009 stärkte läkemedelsföretagen systemet genom att sänka priserna på originalläkemedel med generisk konkurrens. Det frigjorde 400 miljoner kronor och fortsatta besparingar genom att ett takpris nu fastställs som är 35 procent av ursprungspriset när generikapriset sjunkit med minst 70 procent.

Trots att reformerna från 2002 varje år frigör hundratals miljoner kronor tillsattes en statlig utredning som 2012 lämnade förslag på ytterligare besparingar genom att läkemedelspriserna skulle sättas utifrån andra länders priser. Läkemedelsbranschen var starkt kritisk till förslaget eftersom det är ologiskt att först sätta pris utifrån det värde läkemedlet bidrar med i Sverige och sedan säga att priset ska vara lägre än i andra läder. I syfte att bevara den värdebaserade prissättningen initierades 2013 diskussioner mellan LIF och regeringen som resulterade i en överenskommelse om att alla läkemedelspriser ska sänkas efter patentutgång. Läkemedelsbranschen har därmed återigen bidragit med 400 miljoner kronor i besparingar. Sedan oktober 2014 är överenskommelse reglerad genom den s.k. 15-årsregeln och i januari 2015 genomförs den andra omgången av prissänkningar vilka förväntas leda till besparingar på ytterligare 130 miljoner kronor. Detsamma kommer att ske 2016 och 2017.

Genom det aktiva bidraget till ökad konkurrens efter patenttiden har läkemedelsföretagens samlade försäljning varit oförändrad de senaste 5 åren och samhällets kostnader för läkemedelsförmånen har minskat. Det visar att de resurser som frigörs genom besparingarna inte används för att öka användningen av nya läkemedel. Den årliga försäljningen av de läkemedel som introducerats de två senaste åren var i september 2013 mellan 300 och 400 miljoner kronor samtidigt som den årliga besparingen av prispressande åtgärder var drygt 700 miljoner kronor.

Diskussionen måste nu svänga från ensidiga besparingsåtgärder till hur en balanserad tillväxt av läkemedelskostnaderna kan åstadkommas så att värdebaserad användning av nya läkemedel kan bidra till att förbättra svenska patienters hälsa. Under det gångna året har processer utvecklats mellan landsting och den prissättande myndigheten TLV. Det är avgörande att det förnyade arbetssättet verkligen leder till att svensk sjukvård använder de läkemedel som företagen tar fram. Först då skapas riktig innovation för patienterna, vården och det svenska samhället. Om landstingen lyckas med sina intentioner kommer Sverige att vara fortsatt intressant för Life Science-företagen och LIF ser då goda möjligheter för branschen att fortsatt bidra till en stabil utveckling av den svenska läkemedelsmarknaden.