Bristande vårdplanering förlänger vårdtiden

Samordnad vård- och omsorgsplanering är den process som ska koordinera och säkerställa patientens fortsatta vård och omsorg vid förflyttning från slutenvården till öppen hälso- och sjukvård eller socialtjänst. Ny forskning visar att det finns stora brister i processen som leder till negativa konsekvenser för patienten.

– Den här processen implementerades för drygt tio år sedan, men den är fortfarande inte normaliserad i det dagliga arbetet. Vård- och omsorgspersonalen är överens om hur processen ser ut och vilken nytta den gör, men inte vem som ska göra vad och hur det ska göras, säger Sofi Nordmark, forskare inom omvårdnad vid Luleå tekniska universitet.

Sent i vår läggs en proposition och hösten 2017 kommer en ny lagstiftning, där lagen om kommunernas betalningsansvar för viss hälso-sjukvård blir, lagen om samverkan vid utskrivning från sluten hälso- och sjukvård. Socialdepartementet har tagit del av Sofi Nordmarks forskningsmaterial i sitt förarbete inför den nya lagstiftningen.

– Den nya lagen innebär en stor förändring och ett ökat krav på ett fungerande informationsutbyte och en samverkan mellan och inom de olika organisationerna där också den enskildes roll stärks, säger Sofi Nordmark.

Centralt för samordnad vård- och omsorgsplanering är samarbete och informationsutbyte mellan olika vårdgivare och patient/närstående. Sofi Nordmarks studier visar att brister i processen, så som förseningar och glapp i samarbete och informationsutbytet, kan påverka patienten negativt med försenad utskrivning, återinskrivning, lägre livskvalité och brister i den fortsatta vård och omsorgen.

– När vård- och omsorgsaktörerna inte är i fas med varandra blir den samordnade planen vid utskrivning fragmenterad. Då får inte den enskilde en sammansvetsad plan utifrån sina önskemål och behov, och det blir svårt att ta en aktiv roll och vara delaktig i planeringen, säger Sofi Nordmark.

För att stödja den samordnade vård- och omvårdsplaneringen har Sofi Nordmark testat och utvecklat lösningar med hjälp av Informations- och kommunikationsteknologi, IKT, för personalen. I det arbetet har hon använt sig av en agilinspirerad utvecklingsprocess. Den innebär att dialogen mellan IT utvecklarna och slutanvändarna, det vill säga sjuksköterskor, distriktssköterskor och biståndshandläggare, är ryggraden i utvecklingsprojektet. En kontinuerlig dialog med många och små leveranser av IKT lösning är viktig. Den agila processen innebar även att de tre parterna samlades i gemensamma arbetsgrupper och fick då möjlighet att diskutera olikheten i synen på vem som gör vad och hur det görs.

– Då uppnåddes en bättre förståelse för varandras roller och ansvarsområden och som en bieffekt av IKT utvecklingen medförde det en ökad transparens vilket förbättrade kommunikationen och gav ett bättre samarbete, säger Sofi Nordmark.

I Sverige är Sofi Nordmarks forskning uppmärksammad av många kommuner som står i startgroparna för större utvecklingsinsatser vad gäller IKT lösningar för att öka patient- och brukarmedverkan och anpassning till den nya lagstiftningen.

Kontakt: Sofi Nordmark, forskare inom omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, 072-2449167