Psykiatripersonal upplever brist på stöd

Brist på tid, ledarskap och utrymme för reflektion gör det svårt för personal att ge god vård inom psykiatrisk slutenvård. Det bidrar till att göra vården sämre och mindre attraktiv som arbetsplats. Det visar ny forskning från Luleå tekniska universitet.

– Personal i sluten psykiatrisk vård upplever idag att det saknas tillräckliga organisatoriska förutsättningar för att arbeta personcentrerat och relationsinriktat, säger Sebastian Gabrielsson, forskare  i omvårdnad vid Luleå tekniska universitet, som i sin avhandling undersökt psykiatrisk slutenvård ur personalens perspektiv.

Avhandlingen bygger på litteraturstudier och intervjuer med totalt 38 sjuksköterskor, skötare, enhetschefer och läkare inom svensk psykiatrisk slutenvård. Resultaten visar att professionella vårdare strävar efter att göra gott, men motarbetas av vårdorganisationens utformning och brist på resurser. Det handlar om tidsbrist och brist på utrymme för diskussion och reflektion, ett ledarskap som inte är närvarande i det dagliga arbetet, brist på kontinuitet på grund av stafettläkare och sjuksköterskebrist, samt att relationsskapande inte värderas och prioriteras i det dagliga arbetet.

I avhandlingen beskrivs att en god vårdande vård är självförstärkande då välmående omvårdnadspersonal, som ser goda resultat, har lättare att ta ansvar för sin omvårdnadspraktik och därmed möta patienters individuella behov. Det motsatta gäller också.

– Omvårdnadspersonal som tvingas medverka i dålig vård mår dåligt och kan reagera på det genom att välja att byta arbetsplats eller yrke. Andra sänker ambitionsnivån eller väljer att fokusera på mer tekniska aspekter av arbetet, som läkemedelshantering och dokumentation, istället för att skapa relationer och möta patienten som person, säger Sebastian Gabrielsson.

Slutsatsen i avhandlingen är att omvårdnadspersonal i psykiatrisk slutenvård behöver få möjlighet att fokusera på patienters upplevelser och behov för att kunna ge god vård. Det förutsätter dock att de har tid att vara fysiskt och psykiskt närvarande för att möta patienter och bygga relationer. De behöver också kunna få möjlighet till personligt ansvar för det arbete de utför och kunna göra egna kritiska reflektioner, något de upplever att de inte har i dag.

– Vid försök att förändra slutenvården behöver hänsyn tas till alla dessa omständigheter och att de samverkar med varandra. Mer forskning behövs om hur slutenvårdens organisation samspelar med vårdens innehåll, säger Sebastian Gabrielsson.

Sebastian Gabrielsson är själv specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård och har tidigare arbetat i akutpsykiatrisk slutenvård. Avhandlingens svenska titel är En moralisk strävan i en demoraliserande kontext: Psykiatrisk slutenvård ur professionella vårdares perspektiv.

Kontakt: Sebastian Gabrielsson, forskare inom omvårdnad vid Luleå tekniska universitet sebastian.gabrielsson@ltu.se 070 54 83 864