Svårt med återhämtning för anhörigvårdare

Korttidsvård ska ge anhörigvårdare möjlighet till vila och återhämtning. Skuld och dåligt samvete över att partnern behöver flytta hemifrån och oro över om tiden på korttidsboendet blir meningsfull, gör det svårt med återhämtning för anhörigvårdare. Det visar en ny studie från Luleå tekniska universitet.

– I studien har vi fokuserat på den anhöriga, men vi har även studerat paret och den situation de är i tillsammans, eftersom hur den ena har det påverkar den andra, säger Jenni Riekkola, forskare inom arbetsterapi, vid Luleå tekniska universitet, som studerat hur äldre anhörigvårdare upplever delaktighet i vardagen när de lever i en livssituation med att använda korttidsvård.

Anhörigvårdare har en viktig roll eftersom antalet äldre personer blir allt fler, inte bara i Sverige utan i hela världen. Korttidsvård är ett sätt att stödja äldres hälsa, välbefinnande och deras önskan att kunna bo kvar hemma tillsammans. Vid användande av korttidsvård bor paret växelvis tillsammans och på skilda håll, vilket innebär en skiftande livssituation för dem. Från ett delaktighetsperspektiv är studien viktig eftersom delaktighet har betydelsefull för äldres hälsa och välbefinnande.

– Att ha ansvar över den gemensamma vardagen är en utmaning för de anhöriga. De värdesätter sin gemensamma livshistoria, de är stödet för partnern i det vardagliga livet och använder olika strategier för att möjliggöra aktiviteter, säger Jenni Riekkola.

Tid för egen återhämtning

Studien visade att anhörigvårdaren kämpade med tid för återhämtning och egna aktiviteter, samtidigt som de handskas med förändringar i sociala relationer och med att känna sig trygg med social service. I användandet av korttidsvård upplever anhörigvårdaren att det var svårt att överföra viktig kunskap och strategier som fungerade i vardagen till korttidsboendet. I studien deltog tolv anhörigvårdare i upprepade fokusgruppsintervjuer.

– Det blir en komplex situation för anhörigvårdaren som behöver återhämtning och tid för egna aktiviteter för att kunna må bra. Samtidigt känner många skuld och dåligt samvete över att partnern behöver flytta ut från det gemensamma hemmet. De känner även en oro över att partnern inte får göra något meningsfullt och att det inte finns tillräckligt med personal, säger Jenni Riekkola.

Att utgå från att studera äldre par tillför ny kunskap i den forskning som redan finns om hur anhörigvårdare upplever användning av korttidsvård. Resultatet visar på behov av att se hela paret och deras livsberättelse, eftersom det då går att fånga ett vidare perspektiv på deras situation och skapa förutsättningar för rätt stöd för dem som påverkar deras hälsa, välbefinnande och delaktighet i vardagliga livet. 

Kontakt: Jenni Riekkola, forskare inom arbetsterapi vid Luleå tekniska universitet, 0920-49 29 26, jenni.riekkola@ltu.se

Den bifogade bilden på Jenni Riekkola får användas fritt i redaktionella sammanhang. Foto: Luleå tekniska universitet.