Skip to main content

Är verkligen idrottens syn på kunskap så gammal och förlegad? #psykologi #utbpol

Blogginlägg   •   Aug 22, 2013 21:04 CEST

I torsdagens Nyhetsmorgon uppmärksammades den nya folkhögskoleutbildningen för elitidrottare som ges av Bosöns Folkhögskola. Utbildningen är en idé från golfspelaren Helen Alfredsson och syftar till att bland annat till skapa möjligheter för elitidrottare att hålla sig kvar inom idrotten även efter karriärens slut.

Bra så. Bra, för att många elitidrottare mer eller mindre tvingats välja bort studier tidigare i livet och inte sällan har en ganska skör utbildningsbakgrund då karriären är över. Bra även för att deras erfarenheter naturligtvis bör komma andra till godo.

Det som INTE är bra, utan snarast besvärande är att såväl Alfredsson som folkhögskolans rektor Mattias Sjögren uppenbarligen anser att en förutsättning för att kunna hjälpa idrottare är att man själv idrottat. Sjögren säger i inslaget bland annat att:

Många inleder med att läsa teori och så ska de försöka praktisera det. Det MÅSTE vara bättre att köra tvärtom, man upplever nåt, prövar nåt och sedan får man det prövat mot teorier

Om det vore sant, skulle det innebära att man själv först skulle prova att operera bort en blindtarm, för att sedan få det prövat mot teorin, det skulle innebära sätta sig i bilen och ett antal tusen mil och sedan testa det mot körkortsteorin osv.

Naturligtvis är det bra om man har erfarenhet, men att hävda att man skulle bli bättre på det bara för att man prövat det i praktiken innan man läser teoretiska aspekter av ett ämne finns det väldigt lite som stöder.

Man behöver inte ha drunkat för att bli livräddare!

Faktum är att uttalandet faktiskt kullkastar upplägget och synen på den högre utbildning som ges på högskolor och universitet.

Anmärkningsvärt.

Vetenskap eller pseudovetenskap på utbildningen?

Tittar man på utbildningens innehåll så kan man se att den har en tydlig idrottspsykologisk profil. Det är bara att hoppas att man väljer att använda sig av den seriösa idrottspsykologin som har bäring i vetenskapen och på vilken forskning bedrivs på universiteten i landet.

Idrotten i har generellt, även påhejad av Riksidrottsförbundet valt att använda sig av pseudovetenskapliga metoder som inte har någon bäring i vetenskapen i sina utbildningsinsatser. Ett exempel på sådan är den så kallade Kommunikologin vars företrädare kunnat kassera in stora belopp utan att metoden över huvudtaget är utvärderad.

Riksidrottsförbundet har nu tagit sitt förnuft till fånga, men en del specialidrottsförbund fortsätter med flummet.

Låt oss hoppas att denna utbildning som nu startar åtminstone lär ut relevanta teorier och etablerad vetenskap att koppla ihop med de praktiska erfarenheterna som deltagarna kommer med .