De mjuka värdena är framtidens hårdvara! #psykologi #svpol

De flesta är överens om att samhället blir tuffare och tuffare. Oavsett politisk färg kan man konstatera att förändringar i välfärdssystem, ökat tempo i arbetslivet osäkerhet i privat- och samhällsekonomi och ökade individuella krav på att leva ett lyckat liv, skapar en ökad belastning på oss människor. Människor, men även organisationer, mår sämre och söker stöd i olika former. Behovet av hjälp är stort, alltifrån enklare rådgivning kring sin privatekonomi och funderingar över sin relation med maken, till behandling för depression och annan psykiatrisk problematik.

Hittills har kraven ställts på att vi måste tillhandahålla hjälpen och se till att människor får sitt hjälpbehov tillgodosett, oavsett vad saken gäller. Det reaktiva synsättet fungerar inte. Det släcker bränder i bästa fall, men förmår inte att möta de ökande kraven på människor, och de behov människan har. Vi har psykiatrin, som idag nästan uteslutande släcker bränder och dessutom rycker man bara ut då det nästan är övertänt. Inte heller utanför vården fungerar samhällsfunktionerna annat än reaktivt. Inom skolan fokuserar man på det som inte fungerar, problembarn och mobbingincidenter som redan sker. På vårdcentraler bemöts patienter med psykiska problem ofta med en axelryckning. Samtidigt höjs hela tiden röster om att vårt samhälle måste anpassas efter människan och inte tvärtom, men det stannar oftast vid det.

Är det inte dags att byta strategi? Borde vi inte kunna finna andra vägar att se till att människor mår bättre, utan att behöva ge den reaktiva hjälp det innebär att bota en uppkommen depression och försöka reparera ett gnisslande äktenskap?

Möjligheten finns faktiskt att använda det vi ofta refererar till som ”mjuka värden” som hårdvaran i svenskt samhällsbyggande. Att vara mentalt förberedd med väl utvecklade psykologiska resurser kan vara det som skiljer ett väl fungerande samhälle från ett i stagnation, när utvecklingen går fortare och fortare.

Samhällets olika delar måste samspela på ett bättre sätt för att förebygga mänsklig sårbarhet. Stat, kommun och landsting har idag en tendens att bolla människors problem och svårigheter mellan sig. Ingen tar ansvar för helheten utan alla är glada att på kort sikt slippa bokföra en utgift för en förebyggande psykologisk insats. I längden är detta synsätt förödande. Företag, fackföreningar och ideella organisationer måste göras aktiva och vara en del av lösningen, inte snävt behandlas som särintressen och instanser att bolla över kostnader och problem på när det allmänna systemet inte räcker till.

I fler och fler sammanhang i samhället ses sambandet mellan människans psykologiska resurser och reaktioner, och övriga livsomständigheter. I april i år kom en vetenskaplig studie över sambandet med att hantera stress och förkylningar. Nobelpriset i ekonomi år 2002 till Kahneman handlade om sambandet mellan psykologi och ekonomi och häromåret fick Oestrom samma pris för sitt arbete om hur vi hanterar gemensamma kollektiva resurser. Listan kan göras lång. Att den största andelen sjukskrivningar är kopplat till psykiskt mående och där igenom psykologiska förklaringar behöver inte ens nämnas. Inte heller att 30-40 % av de dagliga besöken på landets vårdcentraler handlar om psykiska besvär.

Om vi genom att stärka människors psykologiska fungerande, som en promotiv och preventiv åtgärd kan mycket mänskligt lidande undvikas. Barn slipper se sina föräldrar bråka om man i stället kan hantera konflikter på ett bättre sätt och i ett tidigare skede. De anställda som genom att chefen är trygg i sitt ledarskap, mår bättre på arbetet, och svenskar i allmänhet som inte får panik över den ekonomiska situationen eftersom beslutsfattare i politik och näringsliv har lärt sig att sitta lugna i båten.

Bortsett från de mänskliga vinsterna finns det sannolikt miljarder att tjäna på att främja människors psykologiska kompetens. Om vi kan undvika att en människa faller in i en depression, att en människa kan hantera den stressade arbetssituationen och kan vi rädda ett förhållande från en uppslitande skilsmässa kan samhällsekonomin tjäna på det. Kan vi dessutom förbereda människor att hantera oro på ett adekvat sätt och tidigt förbereda människor på livets alla mindre och större kriser, torde även det ha stora effekter på samhällsekonomin.

Med det inte sagt att bara skall ägna oss åt att anpassa individen till samhället. Även fortsättningsvis måste ambitionen vara att samhället måste anpassas efter människan så att människor har möjlighet att forma sitt liv själv.

Det är dock dags att skapa en nationell strategi för hur vi människor skall förberedas på ett liv av kärlek och arbete. Vi bör utnyttja den psykologiska kunskap och erfarenhet som finns och bidra till att bygga upp starka resurser att vi på ett bättre sätt klarar av att hantera de belastningar vi utsätt för. Vi pratar inte då om 1960-70-talets ”hitta dig själv”-flum och inte heller samtidens trender med livscoacher och annat ovetenskapligt. Nej, vi menar den moderna och evidensbaserade psykologin. Den moderna psykologiska vetenskapen kan idag förklara och förutsäga hur människor beter sig i mycket större grad än tidigare. Låt oss ta tillvara och integrera psykologin i det moderna samhällsbygget. Vi som är företrädare för den psykologiska vetenskapen vill med glädje ta oss an de utmaningar som ett förändrat paradigmskifte skulle medföra. Vi tror att alla ska med, men vi tror att det krävs ett förändrats synsätt från beslutsfattare.

Det måste också till en fortsatt utveckling av den psykologiska vetenskapen, för att förfina och hitta nya metoder och att använda befintliga bra metoder i nya sammanhang. Det är därför av vikt att samhället gör tillräckligt stora ekonomiska satsningar på psykologin. Kanske är det till och med så att vi bör investera i ett ”Psychology for Life” på liknande sätt som det investeras i den medicinska forskningen. Genom att skapa ett samordnat kunskapscentrum kan vi ligga i framkant och utveckla psykologins användbarhet i det svenska och internationella samhället.

Det är dags för ett paradigmskifte, där psykologin får en mer framträdande roll och där samhället inser vikten av goda psykologiska resurser, hos individen, hos organisationen och hos samhället i stort.

Detta paradigmskifte kräver inte bara en riktad ekonomisk satsning och en vilja av att att förändra. Det kräver också en god portion mod hos politiker som måste våga trotsa gamla strukturer och tänka nytt. Vilka partier vågar anta denna utmaning?

___________________________________________________
Ovanstående text är införd i Tiden Magasin 19 december 2012 och är skriven tillsammans med Psykolog Jonas Mosskin