Omgiven av fyra färger – bara för färgblinda? Del 3: ”Som en bil med träunderrede”

Tänk dig att du bestämt dig för att köpa en helt ny bil och begett dig till den lokala bilhandlaren. Du har gått in i bilhallen och hittat en helt ny, glänsande bil med metalliclack, fina fälgar och dessutom panoramatak. Säljaren kommer och ni börjar titta närmare på bilen. Det finns touchscreen, navigationssystem och allt möjligt av dagens moderna teknik. I tanken har du redan köpt bilen, då säljaren som en del av sitt säljsnack säger:

-”…och dessutom har bilen ett underrede av trä, helt i enlighet med våra ritningar från då märket grundades 1928…”.

Finns det någon, med ens de mest grundläggande kunskaper om bilar, som inte skulle haja till av detta? När du frågar varför bilarna, till skillnad mot alla andra märken du tittat på tidigare, har träunderrede svarar säljaren och pekar runt i bilhallen:

-”Jo, det bygger på vår grundares forskning från början av 1900-talet, och du ser ju hur fina bilarna är”.

Har ni tänkt på hur få bilar som i dag görs med träunderrede? Varför kan man fundera, det funkade ju faktiskt i bilens barndomstid.

Ja, svaret är ju ganska självklart. Över 100 års forskning har gjort att vi lärt oss att det finns bättre sätt att tillverka underreden till bilare. Sätt som är säkrare, ger lättare och billigare bilar och som gör att bilarna håller längre, blir mer bekväma och säkrare att åka och så vidare. Få av oss skulle acceptera att någon ens föreslog att vi skulle köpa en bil med träunderrede oavsett hur putsad, avancerad och välpimpad bilen är i övrigt.

Detta är precis det sammanhang vi kan sätta in DISC-modellen i. Forskning (eller snarast en teori) från 1900-talets början används som bas (eller underrede) för en personlighets/beteendemodell och för personlighets/beteendetester som nu säljs till företag och organisationer med löfte om förbättrad kommunikation och som urvalsverktyg. Allt klätt i en kaross lackad i fyra färger.

Det är dock lätt att sälja nya bilar som står i bilhallen och glänser. De är välputsade och de har knappt rullat 100 meter sedan de lämnade tillverkningsbandet. De har ”nybils-doft” och när du sätter dig i lädersätet, som inte är det minsta nersuttet, så kan du blicka ut över en glänsande instrumentpanel. Det finns ingenting som gnisslar eller gnekar och den sägs ju ha en uppmätt topphastighet på 260 km/h…

Hade inte säljaren sagt något om underredet hade du köpt bilen.

För vi bryr oss sällan om underredet då vi köper bil. Vi litar på att underredet är bra konstruerat. Det vi inte ser är dessutom svårare att förstå oss på, så vi frågar inte heller vad underredet är gjort av, eller hur?

Kanske är det därför vi köper DISC-modellen med tillhörande böcker och tester. Det ser bra ut på ytan och är lätt att sälja in för att vi tycker oss förstå oss på det säljaren säger. Att modellen bygger på ett underrede av trä, förlåt en teori från 1928, är ingenting som säljaren i första hand talar om, och heller ingenting vi frågar om.

Så, för att fortsätta jämförelsen så kan man säga att bilen med träunderredet funkar bra i bilhallen, men så snart vi rullar ut den över tröskeln kommer vi att upptäcka problem. Den är stötig, känns instabil och dessutom kommer den att ruttna rätt fort. Man kan inte lasta den speciellt mycket och någon dragkrok går inte att montera. Den är helt enkelt inte så användbar, hur fin den än ser ut på ytan.

Verkligheten utanför bilhallens dörrar är nämligen annorlunda än den innanför. Det är utanför den kontrollerade miljön som bilen kommer att sättas på prov, men det är ju också där den ska användas.

En bil måste därför vara konstruerad för det syfte den ska användas till och utprovad för det ändamålet. Det gäller även DISC-modellen. Den måste prövas och anpassas för den verklighet (läs syften) som den ska användas för. Det är den inte. Exempelvis säljs modeller, böcker, test och utbildningar som ett sätt att förbättra kommunikationen mellan människor. Men jag hittar inga studier på att den faktiskt klarar av det.

Det finns helt enkelt inget stöd för det.

DISC-modellen kan beskrivas som en bil som sägs kunna användas till det mesta och som verkar kanonfin i bilhallen, men som är byggd på ett träunderrede som ruttnar när man rullar ut den i verkligheten. Men den lättsålda DISC-bilen har en cool touchscreen, läckra fälgar och karossen är snyggt lackad – i fyra färger.

_______________
Fotnot: Det finns faktiskt ett bilmärke som fortfarande gör underreden i trä. Det är det brittiska bilmärket Morgan. Att dessa exklusiva samlarbilar fortfarande fungerar beror sannolikt på att de rullar ytterst få mil per år, sköts pedantiskt och körs nästan aldrig då det regnar.