Även måttlig viktökning ökar dödligheten hos diabetespatienter

En ny svensk studie visar att även måttlig viktökning hos personer med diabetes ökar risken att dö i hjärt-kärlsjukdom1. Studien som nyligen publicerats i tidskriften Diabetes & Metabolism, är unik i sitt slag eftersom det är första gången man har studerat detta samband hos en så omfattande grupp av diabetespatienter.

Övervikt eller fetma är förknippat med ökad risk för typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdom2. Samtidigt saknas det kliniskt relevanta studier som bekräftar att förändrad vikt hos diabetespatienter påverkar risken för hjärt-kärlrelaterad död. I syfte att studera detta har en grupp forskare från Uppsala och Linköpings universitet samlat in data från 84 vårdcentraler i Sverige. Studien omfattade alla patienter med nydiagnostiserad diabetes mellan åren 1999-2009, utan känd hjärt-kärlsjukdom och i åldersspannet 35-79 år. Totalt följdes 8 486 personer och grupperades beroende på förändringar i vikt (ökad +3,5 kg, oförändrat eller sänkt -3.5 kg) under de första 18 månaderna efter diagnos.

Majoriteten av studiedeltagarna antingen sänkte (32,2 %) eller bibehöll sin ursprungliga vikt (53,4 %) men det var också en del (14,4 %) som gick upp i vikt under de första 18 månaderna. Personerna fortsatte att följas upp under så lång tid som 9 år (medianuppföljningen var 4,6 år). Resultaten bekräftade att gruppen som under den första tiden ökade sin vikt löpte 63 procent högre risk att dö i hjärt-kärlsjukdomar jämfört med gruppen vars vikt var oförändrad. Dessa personer hade också 32 procent högre risk att drabbas av andra dödsorsaker.

Studien visade inte att viktnedgång minskade risken för dödlighet, vilket överraskade artikelförfattarna. Det kan förklaras med att de mer hälsosamma patienterna inte ansåg sig vara i behov av återbesök hos sina läkare och därmed undgick studieuppföljningen, enligt författarna. Viktnedgång kan ha andra positiva effekter för patienterna som exempelvis ökad livskvalitet, rörlighet och bättre sömn3.

”Viktkontroll samt viktminskning är en allmän rekommendation från sjukvården när man inleder behandlingen av typ 2-diabetes hos patienter som lider av övervikt eller fetma. Dessa nya data visar dock att viktökning hos nydiagnostiserade patienter kan vara mer riskfylld än tidigare redovisats och insatser bör göras för att undvika ytterligare viktökning”, säger professor Peter M Nilsson, Lunds Universitet, och en av studieförfattarna.

”Att många diabetesläkemedel (sulfonureider, meglitinider, glitazoner och insulin) ofta ökar vikten är en utmaning i diabetesvården. I ljuset av dessa nya studiedata blir det alltmer viktigt med nya läkemedel som har glukossänkande effekt utan att ge någon viktuppgång”, säger Johan Bodegård, epidemiolog på AstraZeneca Nordic-Baltic och studiens huvudförfattare.

Om Bristol-Myers Squibb och AstraZenecas diabetesallians
Bristol-Myers Squibb och AstraZeneca inledde i januari 2007 en diabetesallians och ett samarbete för att möjliggöra forskning, utveckling och försäljning av utvalda forskningsprodukter inom typ 2-diabetes.

Kontaktpersoner Peter Nilsson, professor, Lunds Universitet. Tel 0704 50 34 56 Johan Bodegård, MD PhD, epidemiolog, AstraZeneca Nordic-Baltic, Tel +47 930 45 811, Petra Eurenius, Kommunikationschef AstraZeneca Nordic-Baltic. Tel 0709 186562

Referenser 1. Bodegard J, Sundstrom J, Svennblad B, Ostgren CJ, Nilsson PM, Johansson G. Changes in body mass index following newly diagnosed type 2 diabetes and risk of cardiovascular mortality: A cohort study of 8486 primary-care patients. Diabetes & Metabolism. 2013 Jul 18. PubMed PMID: 23871502. 2. Prospective Studies C, Whitlock G, Lewington S, Sherliker P, Clarke R, Emberson J, et al. Body-mass index and cause-specific mortality in 900 000 adults: collaborative analyses of 57 prospective studies. Lancet. 2009 Mar 28;373(9669):1083-96. PubMed PMID: 19299006. Pubmed Central PMCID: 2662372. 3. Look ARG, Wing RR, Bolin P, Brancati FL, Bray GA, Clark JM, et al. Cardiovascular effects of intensive lifestyle intervention in type 2 diabetes. The New England Journal of Medicine. 2013 Jul 11;369(2):145-54. PubMed PMID: 23796131.