"Konflikter är ett normaltillstånd som tillhör vardagen"

Lauri Nevonen är vd för Praktikertjänsts dotterbolag Praktikertjänst Psykiatri AB och arbetar även med upphandlingar och FoU (forskning och utveckling) inom Praktikertjänst AB. Lauri är docent i medicinsk psykologi vid Örebro universitet samt legitimerad psykoterapeut.

 Konflikter?

”Han fattar inget och vi är helt oense om det mesta, särskilt barnen”. 

"Hon är ständigt irriterad, jag gör bara fel och jag känner att snart får det vara nog. Ungarna bara bråkar sinsemellan, och vi har ständiga konflikter om småsaker, skorna i hallen, plocka bort efter sig, bädda sängen, göra läxorna”. 

"Vi som föräldrar är inte överens om uppfostringsprinciper och förhållningssätt”.

”Han är inte närvarande och sätter aldrig gränser och gör han det så blir det för mycket, allt hänger på mig”. 

”Vi samarbetar inte”. 

Atmosfären är ansträngd och ingen mår bra. Vardagsproblem, kan tyckas, men inte desto mindre besvärliga. Konflikter är komplexa fenomen med många olika ingredienser.

Konflikter förekommer på en rad olika nivåer när olika intressen står på spel. Det kan handla om inre konflikter, mellan personer, grupper och stater och kan ske i hemmet, i skolan på jobbet eller snart sagt i alla sammanhang där människor interagerar. Konflikter är ett normaltillstånd som tillhör vardagen och uppstår när någon har önskemål man inte är villig att släppa, eller att någon hindrar en att nå det man vill.

Om en konflikt sker väcks förstås frustration och man agerar mot den andra personen. Självklart spelar personligheten och beteendemönster in, rigiditet på den ena sidan och gränslöshet i den andra, och hur van man är att lösa konflikter. Är dessutom personerna som är inblandade symmetriska (det vill säga väldig lika varandra finns risken för en upptrappning av konflikten. Här kommer också bristen på kommunikation in i bilden och de känslor man bär med sig. 

Våld som primitiv lösning på konflikter är smärtsamt närvarande i vårt samhälle, det kan handla om våld i hemmet, i gäng eller i väpnade konflikter, krig. Dessa yttringar är tecken på att det saknas fungerande kommunikation och bristande kunskap om konflikthanteringsmodeller eller ovilja att använda dem. Av någon anledning är våld som lösning företrädesvis ett primitivt manligt fenomen som kan spåras långt tillbaka i historien. Kan feminismen lösa problemet?

Vad ska man göra om problemen eskalerar och man inte kan se ett annat slut än en sammandrabbning. Inom företagsvärlden finns skiljedom eller domstol som ett instrument att lösa meningsskiljaktigheter, mellan makar finns familjerådgivning, mellan arbetslivets parter finns medlare och gällande inre konflikter finns terapeuter. 

Om det nu finns ”institut” till hjälp varför fungerar det ändå inte i vissa sammanhang? Det finns åtminstone två olika typer av konflikter; tvister och relationskonflikter. De förstnämnda har sin grund i olika syn på en sakfråga. När man kommit fram till en lösning är tvisten/konflikten normalt borta. Det som är svårare att hantera är relationskonflikter eftersom de har sin grund i motpartens beteenden som man inte tror kan förändras. Även om man löser en sakfråga så spelar det ingen större roll eftersom man inte tror att motpartens agerande i en framtid kommer att ändras. Inte sällan är det konflikter av båda typerna samtidigt.

Det är svårt att kräva och få till en förändring av andra. Genom att visa ilska, att förnedra, förlöjliga, vägra lyssna på motpartens argument trappar man garanterat upp konflikten. Hur får man till en nedtrappning av en konflikt? Några viktiga saker man måste fråga sig är hur beredd man är att ändra sig själv, vad kan man tänka sig att kompromissa med, hur emotionellt laddat är problemet och hur motiverad är man? För att kunna få svar på dessa frågor behöver man i regel rådrum, det vill säga tid för reflektion och analys, gärna med hjälp och stöd från utomstående. 

Nyckeln är god och ärlig kommunikation mellan parterna, att förstå och respektera varandras förutsättningar. Är jag en del av problemet eller är enbart motparten problemet? Finns det öppningar och vilja att samarbeta för att hitta en lösning som tillgodoser båda sidor? Allt handlar om att skapa ett positivt (förhandlings-) klimat, med barnen, mellan makar, mellan grupper och stater. Allt är möjligt om viljan finns!