Avel kan ha skadat husdjurens immunförsvar

Alltför fokuserad avel leder till att en hel art kan få ett sämre skydd mot parasiter och bli mer utsatta för autoimmuna sjukdomar. Det beror på att genetiska faktorer som påverkar immunförsvaret förändras i hårt avlade arter. Det visar Karin Berggren Bremdal i sin avhandling som hon försvarar den 21 maj på Uppsala universitet.

Domesticering av djur och växter har varit en viktig process i människans historia. Domesticering innebär att vi människor skapat ett konstgjort urval, för att avla fram de egenskaper och utseenden som vi önskar hos våra husdjur och bruksväxter. Den processen har satt djupa spår i de domesticerade arternas gener och förmåga att motstå sjukdomar.

– Vi har undersökt hur människans domesticering av till exempel hundar har påverkat hundrasernas immunförsvar genom att det normala genetiska urvalet sätts ur spel. I normala fall skulle det naturliga urvalet gynna de varianter som är bra för immunförsvaret och som skyddar mot infektioner och autoimmuna sjukdomar, säger Karin Berggren Bremdal.

Karin Berggren Bremdals forskning visar hur det konstgjorda urvalet i hundar påverkat kombinationer av gener och kombinationer med de delar av arvsmassan som reglerar hur generna översätts till protein. Sådana kombinationer kan vara viktiga för ett väl fungerande immunförsvar och skyddas normalt av det naturliga urvalet.

– De som utformar avelsprogram bör tänka brett och inte enbart fokusera på vissa få och specifika saker. Då kan man ta hänsyn även till evolutionen av generna som påverkar immunförsvaret, säger Karin Berggren Bremdal.

Om man vet att mycket genetisk variation redan har gått förlorad ska man vara försiktigt med att föra in den arten i nya miljöer. Deras sämre immunförsvar kanske inte klarar att hantera de infektioner och parasiter som finns i den nya miljön.

Ett annat exempel är att nya arter kan medföra problem för de arter som redan finns i ett område. Inplanterade fiskar kan föra in parasiter i sjöar som gör att hotade populationer i sjön dör ut. Däremot kan inplantering också öka den genetiska variationen i en population, vilket på sikt kan rädda en art som är hotad i dag.

För att den genetiska variationen ska fungera som ett skydd mot sjukdomar måste den vara tillräckligt stor. Problemet i avelsprogram liknar problemet för hotade arter – båda utgår från ett litet antal individer. Det i sin tur leder till att arterna förlorar den genetiska variation som de behöver.

– Det är svårt att göra något i de djurgrupper som redan har förlorat för mycket genetisk information. Det som är förlorat är förlorat. Men mina resultat visar vad man bör tänka på att göra innan antalet individer i en art blir för litet, säger Karin Berggren Bremdal.

Läs eller ladda ner avhandlingen.

För mer information, kontakta Karin Berggren Bremdal på 018-471 64 65.