Ny klassificering förbättrar riskbedömning vid kronisk lymfatisk leukemi

Om man redan vid diagnos kan identifiera de patienter med kronisk lymfatisk leukemi som har bättre eller sämre prognos ökar läkarnas möjligheter följa upp patienterna på bästa sätt och anpassa behandlingen. Nu har forskare vid Uppsala universitet tillsammans med internationella kollegor visat på ett nytt samband mellan specifika molekylära egenskaper hos sjukdomen och grupper av patienter med olika prognos.

Resultaten publiceras i tidskriften The Lancet Haematology.

Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) är en obotlig tumörsjukdom som kan utvecklas mycket olika hos olika patienter. Vissa behöver behandling relativt snart efter diagnos medan andra kan leva med sin sjukdom i många år, även utan behandling. För att läkarna ska kunna bedöma vilka patienter som behöver behandling, och när den ska sättas in, är det angeläget att hitta egenskaper hos sjukdomen som kan kopplas till bättre eller sämre prognos.

I den aktuella studien har forskare från Uppsala universitet i ett internationellt samarbete analyserat prover från över 8500 KLL-patienter. Proverna kunde delas in i undergrupper baserat på uttryck av mycket likartade B-cellsreceptorer hos de vita blodkroppar som växer okontrollerat vid KLL. När forskarna sedan undersökte hur sjukdomsförloppet sett ut för patienterna i de olika undergrupperna såg de ett klart samband.

– Det var tydligt att patienter i en viss undergrupp hade ett visst sjukdomsförlopp, och att det skiljde sig åt från en annan undergrupp. Till exempel hade patienter i undergrupp #2 ett mycket aggressivt förlopp och det tog bara i genomsnitt två år innan man fick sätta in den första behandlingen. Undergrupp #4 å andra sidan hade en mer ”vilande” sjukdom, med i genomsnitt elva år till första behandling, säger Panagiotis Baliakas, läkare och doktorand vid institutionen för immunologi, genetik och patologi och en av dem som koordinerat studien.

Indelningen i undergrupper med avseende på liknande B-cellsreceptorer kan även kombineras med andra prognostiska markörer för att säkrare identifiera patienter med olika prognos. Det kan förbättra möjligheterna att redan vid diagnos identifiera patienter som har en hög risk för en mer aggressiv sjukdom.

– Men det är också både medicinskt och psykosocialt värdefullt att kunna identifiera de undergrupper där det är låg sannolikhet att behandling behövs. I dessa grupper finns en stor andel yngre patienter som skulle kunna få ett lugnande besked om att de har en snällare sjukdom, säger Panagiotis Baliakas.

Studien har koordinerats från Uppsala, Milano och Thessaloniki och genomförts i samarbetet med en rad forskningscenter i Europa och USA.

För mer information kontakta Panagiotis Baliakas, e-post panagiotis.baliakas@igp.uu.se, Richard Rosenquist Brandell, tel 018-471 4831, e-post Richard.rosenquist@igp.uu.se

Forskarna ovan är knutna till Science for Life Laboratory (SciLifeLab). SciLifeLab är ett nationellt center för molekylära biovetenskaper med fokus på forskning inom hälsa och miljö. Centret kombinerar teknisk expertis och avancerade instrument med ett brett kunnande inom translationell medicin och molekylär biovetenskap.