Smaltång – Östersjöns nyaste art

Smaltången finns förmodligen bara i Östersjön. Den upptäcktes och beskrevs för endast tio år sedan men är oerhört viktig för Östersjöns ekosystem. En ny avhandling från Stockholms universitet presenterar ny kunskap om tången som även kan föröka sig klonalt, vilket är mycket ovanligt inom tångsläktet.

– Det speciella med smaltången är att den kan föröka sig klonalt via fragment. Små bitar av en planta kan fästa sig på en lämplig sten och växa upp till en ny tångruska, ingen annan Fucus-art sprider sig på det viset, säger Ellen Schagerström som är doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik.

En enda honplanta har på så sätt spridit sig över hela Bottenhavet och utgör nu en stor del av beståndet. Mutationer på vägen gör dock att de inte är helt identiska, utan att det över tid utvecklas en viss genetisk diversitet även inom klonerna.

– En annan ny egenskap hos smaltången som vi har upptäckt är att man med blotta ögat kan se skillnad på hon- och hanplantor, säger Ellen Schagerström.

Tillsammans med blåstången (Fucus vesiculosus) bygger smaltången (Fucus radicans) upp det vi brukar beskriva som havets skog, en miljö som är oerhört viktig för småfisk och andra kryp i Östersjöns artfattiga ekosystem.

– Man trodde länge att smaltång var en variant av blåstång, som var småvuxen på grund av den låga salthalten i Bottenhavet. När man nyligen insåg att det var en egen art blev det förstås viktigt att ta reda på mer, säger Ellen Schagerström.

Ellen Schagerström har i sin avhandling undersökt vilken roll smaltången spelar i Östersjöns ekosystem. Vilka miljöfaktorer tål den bättre eller sämre än ursprungsarten blåstång. Och hur har smaltången bildats? Dessa frågor är intressanta ur både förvaltningsperspektiv och som ren grundforskning.

– Vi har bara funnit smaltång i Bottenhavet och runt Ösel i Estland. Hittills ingenstans på Åland och inget längre söderut än Öregrund. Anledningen att den inte finns längre söderut är troligen att den skuggas ut av blåstången som blir större ju saltare vattnet är, och att den dessutom är mycket godare än blåstång och därför äts upp av tånggråsuggor och andra hungriga betare, berättar Ellen Schagerström.

Avhandlingen: On the endemic Fucus radicans in the Baltic Sea. Avhandlingen finns tillgänglig här.

För ytterligare information: Ellen Schagerström, doktorand vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik, Stockholms universitet, tfn 08-16 3778, mobil073-6291812, e-post ellen.schagerstrom@su.se