Fuktiga vårvindar till Arktis påverkar sommarens istäcke

Ny klimatforskning:

Minskningen av istäcket i Arktis på sommaren är ett av de tydligaste tecknen på de pågående klimatförändringarna.  Utöver en kraftig minskning av istäcket under de senaste decennierna är det stora skillnader från år till år i isens utbredning.  Forskare från Stockholms universitet har studerat orsakerna bakom dessa kraftiga variationer i istäcket. I en ny studie, som publiceras i Nature Climate Change, visar forskarna att varma och fuktiga vindar på våren från sydliga latituder till Arktis har stor betydelse för storleken på istäcket senare under sommaren.

Under de år när istäcket är ovanligt litet i slutet av sommaren, är molnigheten över isen ofta kraftigare än vanligt under våren.  Moln värmer ytan och därför ökar issmältningen.  Detta får senare till följd att ytan även blir mörkare, dels för att det uppstår smältvattensjöar på isen och dels för att isen på vissa ställen helt smälter bort och havsytan kommer fram. Därför absorberas mer solvärme på ytan under sommaren och det ökar sedan issmältningen ytterligare.

– Varje år har istäcket i Arktis ett nått ett minimum i september, efter sommarens smältning, men det är stora variationer från år till år i isens utbredning. Vår studie pekar på att under år med ett mycket litet istäcke i september spelar de atmosfäriska luftströmmarna en viktig roll för issmältningen, säger Marie Kapsch vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet.

Transporten av vattenånga till Arktis spelar under våren en avgörande roll för issmältningen. En kraftig vattenångatransport leder till att molnigheten över isen ökar, och molnens uppvärmande effekt leder i sin tur till att issmältningen blir kraftigare. Detta är ett viktigt steg för att förstå processerna bakom de stora årliga variationerna i istäcket.

För ytterligare information
Marie-Luise Kapsch vid Meteorologiska institutionen (MISU), tfn 08-16 2536, e-post marie@misu.su.se