Skip to main content

Naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet satsar på lovande forskare

Pressmeddelande   •   Jul 07, 2009 09:26 CEST

Naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet har beslutat att fördela nio miljoner kronor per år under fem år till sex yngre forskare verksamma inom fakulteten. Forskarna har valts ut efter deras möjligheter att under de kommande åren bli nationellt ledande och internationellt framstående inom sina områden. Urvalet bland de sökande baserades på potentialen att kunna inta en ledande roll inom fem år; att de inte redan har omfattande finansiellt stöd för sin forskning, att de har anställning under den period som stödet omfattar samt att de har disputerat under de sista tio åren.

- Fakultetens mål med satsningen är att säkerställa en fortsatt internationellt framgångsrik forskningsverksamhet inom fakulteten när många av dagens ledande forskare pensioneras.Det är mycket tillfredsställande att de sökande håller en så hög kvalitet, vilket dock inte gjorde urvalet lätt,säger Stefan Nordlund, dekanus vid Naturvetenskapliga fakulteten vid Stockholms universitet.

Utvärderingen av vilka som skulle tilldelas anslagen gjordes av en beslutsgrupp med forskare från Umeå universitet, Uppsala universitet, Lunds universitet, KTH, Helsingfors universitet samt av de fyra sektionsdekanerna och dekanus för Naturvetenskapliga fakulteten.

De utvalda forskarna är:

Christophe Clément,Fysikum

ChristopheClémenthar en VR-finansierad forskartjänst och studerar materiens minsta beståndsdelar. Den mikroskopiska världen vid en miljarddels av en miljarddels meter befolkas av partiklar som kallas kvarkar, leptoner och bosoner. Fram till 2006, studerade Christophe den så kallade topp-kvarken, den tyngsta och minst kända av alla elementära partiklar. Han vill nu söka efter okända partiklar genom ATLAS-experimentet.ATLAS, vid det Europeiska Partikelfysik labbet CERN i Schweiz, kommer att studera de högenergetiska partikelkollisioner som produceras med den 27 km långa LHC-acceleratorn.ATLAS är ett samarbete mellan 169 universitet från 37 länder. Experimentet testkörs nu inför starten av LHC-acceleratornpå samma sätt som ett plan testflygs innan den tas i bruk. Just nu leder ChristopheClément ATLAS-testprogrammet ochhar det yttersta ansvaretför den dagliga datatagningen.

Den nuvarande teorin som beskriver den mikroskopiska världen är experimentellt framgångsrik, men har också stora luckor, det fattas exempelvis gravitationskraften.Utan experimentell data vid den så kallade högenergi "TeV skala" har många nya teorier florerat, som oftast förutsäger nya partiklar. ATLAS kommer att kunna hitta eller utesluta dessa partiklar och skilja mellan de olika teorierna.Det är slående att även dagens kosmologikräver nya partiklar.Det finns omfattande astronomiska bevis som stödjer att Universum måste innehålla en stor del av "Mörkmateria"; en ny typ av materia som inte reagerar med ljus. Teorierna som kan studeras med ATLAS kan också förse oss med mörkmaterie partiklar. Det är dessa teorier som ChristopheClément tänker konfrontera med ATLAS-data.

Mattias Edén,Institutionen för fysikalisk kemi, oorganiskkemioch strukturkemi

Mattias Edén har en VR-finansierad forskartjänst. Han har sedan 1994 varit verksam inom olika områden av NMR spekstroskopi (från engelskans "Nuclear Magnetic Resonance") på fasta system, så kallad "fast-fas NMR". NMR utnyttjar att kärnorna av de flesta isotoper i det periodiska systemet har en egenskap kallad "kärnspinn", som medför att de uppträder som mikroskopiskt små magneter. Provet man vill studera placeras i en supraledande magnet och utsätts för korta men intensiva pulser av radiofrekvent strålning. Kärnorna skickar därefter tillbaka signaler som kan tolkas i form av ett så kallat NMR-spektrum. NMR-signalerna beror på varje kärnas atomära omgivning och kan alltså ge värdefull information om struktur och molekyl-dynamik i ett material. Edéns forskning inbegriper till stor del att utveckla nya fast-fas metoder som ger specifik strukturell information om oordnade material, såsom glaser samt många keramer och mineraler. Metodutvecklingen kombinerar teori och dator-simuleringar för att skräddarsy metoder som sedan testas med NMR experiment. Metoderna ska användas för att karakterisera silikat-glasers lokala struktur, genom att bestämma hur deras olika byggstenar är ihoplänkade över en atomär längdskala up till en nanometer.

Martin Jakobsson, Institutionen för geologi och geokemi

Martin Jakobsson är docent i maringeologi och geofysik vid institutionen för geologi och geokemi. Han innehar en av Kungliga Vetenskapsakademiens särskilda forskartjänster. Martin Jakobssons forskning rör den geologiska och oceanografiska utvecklingen av Norra Ishavet, baserat på geofysiska mätningar och undersökning av bottenprov, insamlade under internationella polarexpeditioner. Han har också specialiserat sig på kartering av världshavens bottnar och är huvudförfattare av den senaste djupkartan över Norra Ishavet och den tryckta världsdjupkartan utgiven 2006 av General Bathymetric Chart of the Oceans (GEBCO).

En del av mätningarna som kartan bygger på har Martin Jakobsson själv gjort från isbrytaren Oden, som sedan 2007 är försedd med ett instrument som kan skanna av havsbottnen. All data samlas efter hand i en databas, en digital modell av havsbotten uppdateras hela tiden och kartor trycks i nya versioner allt eftersom. Även om kartan är långt ifrån färdig, är den det bästa som finns att tillgå och används av forskare och sjömän över hela världen.

Niklas Janz,Zoologiska institutionen

Hundra miljoner år är inte någon lång tid, sett ur jordens perspektiv... Men på den tiden har fröväxterna och de växtätande insekter som lever av dem kommit att dominera i stort sett alla ekosystem på jorden, inte minst våra jordbrukssystem. Tillsammans utgör de nu ungefär hälften av jordens alla arter. Niklas Janz forskning fokuserar på denna interaktion, och i egenskap av zoolog främst ur insekternas perspektiv.

Genom sin forskning har han upptäckt samband mellan växlingar i specialisering, värdväxtskiften, och artbildningar hos insekterna. Dessa samband kan förklara hur interaktionen förändras med tiden, men även hur växtätande insekter har blivit så artrika. Hans nuvarande projekt går ut på att kartlägga de mekanismer som ligger bakom dessa samband, genom att identifiera de gener som är inblandade. Genom att jämföra vilka gener som är påslagna hos närbesläktade arter hoppas han även få insikt i hur dessa processer styr evolutionära förändringar över tid. Något som kan visa sig vara viktigt inte minst när det gäller vår förmåga att förutsäga förändringar i ekologiska interaktioner vid en miljöförändring.

Pia Ädelroth,Institutionen för biokemi och biofysik

Hon forskar bland annat kring att vissa sjukdomsframkallande organismer kan oskadliggöra kvävemonoxid, ett ämne som immunförsvaretanvänder för att bekämpa organismerna. Detta sker dock på bekostnad av den energi bakterien skulle ha utvunnitom den istället använt syrgas.I både våra egna 'energikraftverk', mitokondrierna, och i ytterhöljet, cellmembranet, hos bakterier, sitter de protein-katalysatorer, enzymer, som omvandlar syrgas till vatten och samtidigt pumpar positiva joner, protoner, över membranet. Denna process kan liknas vid laddningen av ett batteri. Den energi som är lagrad i detta batteri används sedan till exempel för muskelarbete eller andra livsprocesser. De syre-reducerande enzymerna kallas terminala oxidaser och finns i en mängd varianter som alla är släkt med varandra. I vissa, ofta patogena, bakterier kan det terminala oxidaset använda sig av både syrgas och ett annat bränsle; kvävemonoxid (NO). Detta enzym använder vi för att studera hur batteriladdningen beror av vilket bränsle som används. Resultaten kan användas både för att förstå hur batteriladdningen med syre fungerar och dels för att bättre förstå varför under evolutionen det är just syrgas som blivit det dominerande bränslet. Sedan år 2007 innehar Pia Ädelroth en av Kungliga Vetenskapsakademiens särskilda forskartjänster.

Göran Östlin, Institutionen för astronomi

Göran Östlin disputerade i Uppsala med avhandlingen "On the origin and evolution of Blue Compact Galaxies". Han var därefter postdoc på Institut d'Astrophysique i Paris innan han år 2000 kom till Institutionen för astronomi vid Stockholms universitet. Mellan 2003 och 2008 hade han en forskartjänst finansierad av Vetenskapsrådet, och 2008 tilldelades han även en av Kungl Vetenskapsakademiens forskartjänster, vilken han kommer att påbörja inom kort. Han är dessutom prefekt för institutionen sedan 2008

Göran Östlins forskning handlar om galaxer, deras egenskaper och uppkomst. Han har framför allt studerat egenskaperna hos till synes unga galaxer för att ur detta dra kunskaper om hur de första galaxerna bildades när universum var ungt. Genom att studera galaxers stjärnbildningshistoria kan man få viktiga ledtrådar till hur galaxerna har utvecklats från det tidiga universum, till dagens zoo av galaxer av vitt skilda typer och storlekar. En viktig process i galaxernas utveckling är s.k. "starbursts", korta (vilket i detta sammanhang betyder några miljoner år) episoder av intensiv stjärnbildning under vilka galaxerna kraftigt ökar sin ljusstyrka. Genom sin forskning har han funnit stöd för att dessa intensiva stjärnbildningsepisoder orsakas av galaxkollisioner. För sina studier använder han kraftfulla teleskop, bland annat det europeiska "Very Lage Telescope" i Chile och inte minst Hubble Space Telescope, där han har varit den flitigaste svenska användaren.

Se intervjuer:

http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11948&a=65583

http://www.su.se/pub/jsp/polopoly.jsp?d=11948&a=65586

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera