Nya kartor gör det möjligt förutspå utsläpp av växthusgaser från tinande permafrost

Tre personer från Stockholms universitet ingår i den internationella forskargrupp som kartlagt var i världen de största utsläppen av växthusgaser kommer ske som följd av att permafrosten tinar, enligt en studie som igår publicerades i Nature Communications. För första gången finns nu kartor som visar var permafrosten kommer tina först och, beroende på markförhållanden lokalt, hur stor risken är för markkollaps.

Jordarna i permafrostregionen innehåller nästan dubbelt så mycket kol som det finns i atmosfären idag, men det är ovisst vad som kommer att hända med kolförrådet i ett framtida varmare klimat. Tre personer från Stockholms universitet ingår i den internationella forskargrupp som har kartlagt i vilka områden risken är störst för utsläpp av växthusgaser till följd av tinande permafrost.

- När permafrosten tinar kan det organiska materialet i marken brytas ner, och kolet släppas ut till atmosfären och ytterligare förstärka växthuseffekten. Om jordarna dessutom innehåller mycket is kan marken kollapsa när den tinar, så kallad termokarst. Där det tidigare var fast, frusen mark kan det istället bildas sjöar, kärr eller raviner, säger Britta Sannel, en av de tre forskarna verksamma vid Institutionen för naturgeografi och Bolincentret för klimatforskning vid Stockholms universitet.

Hittills har man inte vetat var olika typer av termokarstlandskap kan förväntas uppstå. Genom att analysera var termokarst förekommer idag och kombinera informationen med kartor som visar topografi, jordarter, permafrost och isinnehåll i marken har forskargruppen lyckats skapa nya kartor som visar var risken för framtida termokarstlandskap är störst.

Resultaten visar att 20% av norra halvklotets permafrostregion kan komma att drabbas av termokarst. Det motsvarar en yta lika stor 8 gånger Sveriges yta.

- De nya kartorna utgör ett bra underlag för fortsatta studier av hur mycket kol som kan komma att frigöras till atmosfären och hur fort det kan gå, säger Britta Sannel.

Studien har letts av David Olefeldt vid Department of Renewable Resources, University of Alberta, Canada, och publicerades i Nature Communications den 11 oktober; http://www.nature.com/articles/ncomms13043

För ytterligare information kontakta

Britta Sannel, universitetslektor vid Institutionen för naturgeografi, Bolincentret för klimatforskning, Stockholms universitet, tfn 070-669 75 53 eller 08-16 47 95, britta.sannel@natgeo.su.se

Övriga forskare från Stockholms universitet som har medverkat i studien

Gustaf Hugelius, universitetslektor vid Institutionen för naturgeografi

Peter Kuhry, professor vid Institutionen för naturgeografi