Svårt leva ”som vanligt” för asylsökande barn i familj

Lisa Ottosson. Foto: Johan EL Eriksson.

I den svenska asylprocessen ska särskild hänsyn tas till barnets bästa. Men ny forskning från Stockholms universitet visar att det är barnen själva som främst företräder barnperspektivet i asylprocessen. Varken tjänstemän på Migrationsverket eller familjernas juridiska ombud har förutsättningar att i praktiken ta hänsyn till barnets bästa.

– Delvis handlar det om en motsättning mellan principen om reglerad invandring och principen om barns bästa. Vi behöver diskutera hur den reglerade invandringen påverkar implementeringen av barnperspektivet. Och hur den knappa ekonomiska ersättningen påverkar föräldrars förutsättningar att vara föräldrar och kunna planera familjens framtida liv.

Det säger Lisa Ottosson, som i arbetet med sin avhandling följt barnhandläggare på Migrationsverket, juridiska ombud samt barn i asylsökande familjer. Syftet var att studera barns ställning i svenskt asylmottagande och barnens egna erfarenheter av tiden som asylsökande.

Barnen själva, som har olika förutsättningar beroende på boendesituation, skolgång och familjernas ekonomiska villkor, strävar efter att få leva som andra icke-asylsökande barn. Skolan utgör en viktig grund för denna strävan, inte minst för att den ger barnen möjlighet att lära känna kamrater. Fritiden ägnas gärna åt fotboll eller andra idrottsaktiviteter. Många är också angelägna om att lära sig simma.

– Barnen finner på en rad taktiker som gör det möjligt för dem att hantera och påverka situationen som asylsökande. I sin strävan efter att leva ett liv som ”alla andra barn” blir det barnen själva som främst företräder barnperspektivet i asylprocessen.

Avhandlingen visar att de juridiska ombuden, som företräder barnfamiljerna i asylprövningen, generellt tycker att de inte har förutsättningar att prata med barnen. Föräldrarnas berättelser får företräde och barnens berättelser kommer i skymundan. Även barnhandläggarna på Migrationsverket upplever sitt handlingsutrymme som begränsat när det gäller att se till barns bästa. Studien visar också att tjänstemännen själva bidrar till att begränsa sitt handlingsutrymme.

– Enligt svensk policy ska asylsökande barn i möjligaste mån ha tillgång till ett ”normalt liv”. Men i praktiken har barnen en begränsad tillgång till det normala livet, konstaterar Lisa Ottosson.

Lisa Ottosson disputerade den 18 mars med avhandlingen "Utan given hemvist. Barnperspektiv i den svenska asylprocessen". 

För mer information kontakta Lisa Ottosson: 070-958 99 29, lisa.ottosson@buv.su.se

Läs avhandlingen här.