Svenska forskare: De farligaste utsläppen kan förebyggas

Den katastrofala föroreningsolyckan i Ungern är varken ovanlig eller oväntad. En liknande händelse är också möjlig i Sverige. Dessutom sker i hela världen en kanske inte lika dramatisk, men ändå kontinuerlig, förorening av mark och vatten. Men enligt en ny rapport av forskare vid Stockholms universitet kan de farligaste utsläppen identifieras och förhindras.

- I Ungern ser vi nu de förödande konsekvenserna på miljön när en fördämning, som skulle hålla förorenat vatten i schack, brister. Det förgiftade vattnet strömmar vidare och förorenar ännu mer mark och vatten nedströms. I vår rapport har vi analyserat och föreslår hur man kan förutse och stoppa de farligaste effekterna av den här typen av händelser. Vi ger också förslag på hur konsekvenserna kan mildras när en olycka sker, säger Georgia Destouni, professor i hydrologi vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet.

Forskarna riktar sina råd till myndigheter med samhällsskyddsansvar och vattenförvaltningsansvar, som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) respektive Naturvårdsverket, Sveriges Geologiska Undersökning, de fem olika vattenmyndigheterna och den nya Havs- och vattenmyndigheten. I rapporten, som bygger på flera expertgranskade vetenskapliga studier, framhåller de vikten av att vattenförvaltningen har ett helhetsperspektiv på allt inlandsvatten; det vill säga på alla sjöar, vattendrag, mark- och grundvatten, och våtmarker som är ihopkopplade i avrinningsområden.

- Alla de här vattenmiljöerna bidrar gemensamt till den totala avrinningen och mängden föroreningar som går ut i havet, säger Georgia Destouni.

Forskarna föreslår och visar hur de olika spridningsvägarna och tiderna för vattenburna föroreningar genom ett landskap kan kartläggas. På så sätt kan man identifiera och skydda sig mot förödande föroreningar och besluta om vilka insatser som är mest ändamålsenliga och effektiva för prioriterat skydd mot olyckor och för snabb sanering och återställande efter en olycka.

De visar också att det finns viktiga osäkerheter om hur vattenburna föroreningar sprider sig genom avrinningsområden, och hur vattenförvaltningen bör undanröja eller hantera dessa osäkerheter innan föroreningarna är ett faktum.

”Riskkvantifiering vid föroreningsspridning genom avrinningsområden” är författad av Klas Persson, Jerker Jarsjö och Georgia Destouni vid Institutionen för naturgeografi och kvartärgeologi vid Stockholms universitet. Rapporten är framtagen med stöd från MSB och Svensk Kärnbränslehantering AB (SKB).

Ytterligare information:
Georgia Destouni, professor i hydrologi 
Tel 08-16 47 85
Mobil  070-453 23 66
E-post georgia.destouni@natgeo.su.se

Hela rapporten: http://www.ink.su.se

Bild på Georgia Destouni, www.su.se/press