Från Lissabons horisont

Jag är ett par dagar i Lissabon, på den europeiska bioenergikonferensen EUBCE. Jag har deltagit i ett seminarium om bioflygbränsle, och argumenterat för att det finns gott om råvara för att producera förnybart flygbränsle, inte minst från skog.

För att hålla igen på kostnaden för Svebio åkte jag ner redan i söndags på en billig biljett, och har suttit av två hela dagar av vetenskaplig konferens med presentationer främst från doktorander som var och en grävt ner sig i någon detalj inom bioenergin eller gjort någon ny modellering. Smarta unga kvinnor och män, men inte alltid förankrade i den praktiska verkligheten där företag ska tjäna pengar och kunna betala löner.

Med Lissabon och EUBCE (European Biomass Conference and Exhibition) som utgångspunkt kan man fundera på vad som händer jorden runt och om det går framåt eller bakåt för bioenergin och klimatomställningen, eller om det står och stampar på samma fläck.

Först Europa och EU-parlamentsvalet. Många fler gröna MEP:ar, främst från Tyskland och Frankrike, men också från Finland – vad betyder det för klimatpolitiken och för bioenergin? Inte nödvändigtvis en förbättring. Den gröna gruppen i EU-parlamentet har under den gångna mandatperioden varit ett betydande hinder för utvecklingen av bioenergisektorn i Europa. De gröna politikerna har främst varit fokuserade på olika typer av problem och risker med biobränslen, och mindre intresserade av potentialer och möjligheter. En huvudfråga för dem har varit att förhindra användning av åkergrödor som energiråvara, om dessa grödor kan ätas av människor eller djur. På senare år har de också blivit allt mer kritiska mot att använda bioråvara från skogsbruk, och försökt införa olika typer av restriktioner. Vi kan säkert vänta mer i den vägen framöver, särskilt som den ledande bioenergikritikern i den gröna gruppen, holländaren Bas Eickhout, också är invald i det nya parlamentet.

Samtidigt innebär givetvis de gröna framgångarna att det blir ökat tryck på att reducera växthusgasutsläppen och skärpa klimatmålen. Men här är de gröna inte ensamma. Det finns många klimatprogressiva krafter också i de andra partigrupperna, inte minst i den socialdemokratiska gruppen, som gick tillbaka, och i den liberala gruppen, som gick fram i valet.

Den allra största förändringen i och med EU-valet är att två tredjedelar av de nu valda parlamentarikerna är helt nya i sin roll. Av Sveriges 20 MEP:ar är hela 16 nya. Bara fyra av dem fanns med i det gamla parlamentet: Malin Björk (V), Fredrick Federley (C), Jytte Guteland (S) och Peter Lundgren (SD). Att så många är nya har både för- och nackdelar. Positivt: det nya parlamentet behöver inte prestigemässigt hålla fast vid positioner som togs under den gångna perioden. Negativt: det finns, särskilt i början, en stor brist i erfarenhet parlamentet. Detta förstärks av att det kommit in många udda partier och grupper av ledamöter som inte i första hand har intresse av ett utveckla EU-samarbetet.

För alla lobbyister och företrädare för olika intressen, exempelvis Bioenergy Europe, blir det en utmaning att informera och utbilda alla nya parlamentariker, som ofta inte har en susning om vad modern bioenergi står för.

En direkt följd av EU-valet är att valresultatet påverkar politiken i många europeiska länder. Det kan bland annat innebära förändringar i klimatpolitiken, särskilt i de länder där de gröna gick fram. Kan vi nu hoppas på en tysk och en holländsk koldioxidskatt och en kraftigt höjd koldioxidskatt på Irland?

Så till Australien, som för någon vecka sedan höll parlamentsval. Det blev en oväntad seger för Liberalerna, som tvärtemot namnet är Australiens konservativa parti och leds av den sittande premiärministern Scott Morrison. En man som i klimatpolitiken inte står särskilt långt från Donald Trump. Partiet har varit starkts splittrat med upprepade partiledarbyten och låg under i alla opinionsmätningar, men vann med knapp marginal. Klimatfrågan var stor i valrörelsen, men regeringspartiet lyckades skrämma väljarna både när det gällde klimatskatter och sysselsättning. Oppositionspartiet Labor, som under sin förra regeringsperiod införde en koldioxidskatt, som Liberalerna därefter avskaffat, räknade med att plocka poäng på klimatfrågan. Men efter förlusten har partiet nu bestämt sig för att tona ner sina krav, och regeringen går vidare med planerna på att öppna en ny gigantisk kolgruva i Queensland. Labor förlorade stort i alla områden med kolgruvor och den australiska kolindustrin har nu fått ökat självförtroende och kräver att det byggs nya kolkraftverk i landet.

I Indien vann premiärminister Narendra Modi en jordskredsseger. Precis som i Australien byggde valsegern på framgångsrik tillväxtpolitik. När väljarna har fått det bättre är de rädda för att byta ut sina politiker. Är valresultatet i Indien bra eller dåligt för klimatfrågan? Här är det svårare att dra slutsatser. Indien har de snabbast ökande utsläppen av koldioxid idag; landet har tagit över stafettpinnen från Kina. Den snabba tillväxten ger mer biltrafik, mer transporter och högre elanvändning, som man tillfredsställer främst genom att bygga kolkraft. Till skillnad från Kina har Indien ännu inte börjat begränsa utsläppen med utsläppshandel. Men precis som Kina har satsar man också stort på förnybar energi, och det finns en del indiska företag som har ambitiösa planer, exempelvis i cementindustrin. Grundtipset är att Indien inte kommer att göra mer än rivalen Kina, och att man inte gör något som hotar den snabba tillväxten i ekonomin.

Exemplen från Australien och Indien är olycksbådande omen om vad som kan hända i USA i nästa års presidentval. Den amerikanska ekonomin går på räls, uppumpad av fortsatt mycket låg ränta och stora budgetunderskott orsakade av skattesänkningar som stimulerar ekonomin på kort sikt. Donald Trump kan dra nytta av den starka ekonomin i den kommande valrörelsen. En majoritet av de amerikanska väljarna är visserligen övertygade om att det finns en klimatförändring som orsakas av mänsklig påverkan, men den övertygelsen kopplas inte till den egna livsföringen och ekonomin. Om demokraterna börjar prata om skatt på koldioxidutsläpp kommer republikanerna att skrämmas om höjt pris på bensinen. Och bensinpriset är den ojämförligt viktigaste symbolfrågan i amerikansk politik.

Republikanerna har också redan skrämt väljarna med att demokraterna vill ta de älskade hamburgarna ur munnen på amerikanerna. Räkna med en smutsig valrörelse, och bli inte förvånade om Trump blir omvald. Hans återval kommer att gynnas av att demokraterna är starkt splittrade, också när det gäller budskapet i energi- och klimatfrågor.

Det leder i så fall till fyra nya år av förnekelse, fortsatt motarbetande av forskare och myndigheter som sprider vetenskapliga fakta i klimatfrågan, och direkta stimulanser till kol-, olje- och gasindustrin. Och ett USA som många år framöver står vid sidan av Parisavtalet.

Lägg sedan till Putin i Ryssland och Bolsonaro i Brasilien. Det som tonar fram är ett globalt ledarskap som är mycket annorlunda jämfört med de ledare som skrev under Parisavtalet. EU:s roll blir viktigare än någonsin.

/Kjell