Skip to main content

Blodprov avslöjar risk för sjukdom hos nykalvade kor

Pressmeddelande   •   Okt 15, 2010 09:50 CEST

Nykalvade kor som inte äter tillräckligt för att täcka sitt stora energibehov kan drabbas av sjukdomar som löpmagsförskjutning och ketos. Problemen är större i vissa typer av besättningar, men kan också förebyggas. Dessutom finns blodtester som visar vilka kor som är i farozonen och som behöver extra tillsyn. Om detta skriver Lena Stengärde i en avhandling från SLU.

Efter kalvning ökar kons energibehov kraftigt, vilket medför att kon hamnar i en negativ energibalans. Under en tid kan hon alltså inte äta tillräckligt för att täcka energibehovet för kroppens underhåll och en hög mjölkproduktion, och i stället används reservenergi från fettdepåer och muskulatur. En viss negativ energibalans är normalt, men vid kraftig negativ energibalans ökar risken för att kon ska drabbas av bland annat löpmagsförskjutning (1) och ketos (2). Dessa sjukdomar står för ungefär två procent av behandlingsorsakerna hos nötkreatur. Lena Stengärde visar i sitt doktorsarbete dels hur kornas hull och olika blodvärden kan användas för att identifiera kor med störd ämnesomsättning, dels vad som gör att vissa besättningar drabbas hårdare än andra.

Kor som ska kalva ska ha lagom mycket hull; är de för magra har de otillräckligt med energireserver efter kalvningen, och är de för feta har de inte tillräckligt stor aptit för att äta allt de behöver. Lena Stengärdes undersökningar visar att det i besättningar med löpmagsförskjutning och ketos var vanligt med kor som var feta under sinperioden och kor som snabbt tappade i hull. Måtten kan användas för att hitta kor som behöver extra omvårdnad.

Analyser av olika komponenter i blodet visade att friska och sjuka djur hade tydligt skilda ”blodprofiler”, och dessa profiler kan användas på individnivå för att bedöma graden av fettnedbrytning, levercellskador och inflammation hos kor. På besättningsnivå kan blodprofiler visa om och när, eller i vilka grupper, korna bryter ner överdrivna mängder av sina fettreserver.

När Lena Stengärde jämförde olika besättningar visade det sig att problemen med löpmagsförskjutning och ketos är mer vanliga i större besättningar och i besättningar med högavkastande individer. Problemen var också större där foderborden inte rengjordes dagligen, vilket pekar på foderhygienens betydelse. Ytterligare en riskfaktor är att hålla alla sinkor i en grupp – troligen för att detta leder till att vissa sinkor kan äta för mycket och blir feta.

Eftersom mjölkavkastning och besättningsstorlek troligen kommer fortsätta att öka i Sverige är det viktigt att komma fram till förebyggande åtgärder som kan minska förekomsten av ämnesomsättningssjukdomar i perioden kring kalvningen. Avhandlingen pekar särskilt på vikten av god foderhygien och kontrollerad utfodring av sinkor. När det gäller att utreda besättningsproblem visar avhandlingen att hull, hullförändring och halten av en viss typ av fettsyror i blodet (NEFA) är de mest användbara måtten.

1) Vid löpmagsförskjutning har löpmagen flyttat från sin normala position på bukhålans botten till vänstra eller högra sidan av bukhålan. Detta medför att foder har svårt att passera. Korna blir allmänpåverkade, äter mindre och mjölkproduktionen minskar kraftigt. Kor med löpmagsförskjutning behandlas snarast efter diagnos, vanligen genom en operation.

2) Ketos (acetonemi) kan uppkomma om korna inte äter tillräckligt så att energibrist uppstår, eller som en följd av andra sjukdomar där kon har ett minskat foderintag. Även kor med ketos kan vara allmänpåverkade, äta mindre än vanligt och ha kraftigt minskad mjölkproduktion. Behandlingen går ut på att höja blodsockerhalten. Lindrigare fall behandlas ofta av djurägaren själv genom blodsockerhöjande preparat via munnen. Allvarligare fall behandlas av veterinär.

En längre sammanfattning på svenska finns på s. 57–60 i avhandlingen.

--------------------------------------------------------------------------

Leg veterinär Lena Stengärde, institutionen för kliniska vetenskaper, SLU, försvarar sin avhandling Displaced abomasum and ketosis in dairy cows. Blood profiles and risk factors.

Tid: Fredag den 22 oktober 2010, kl. 09.15
Plats: Ettans föreläsningssal, Klinikcentrum,SLU, Ultuna, Uppsala
Opponent: Professor Geert Opsomer, Gent University, Belgien

Mer information: Lena Stengärde, 070-482 17 69, Lena.Stengarde@kv.slu.se 

Länk till pdf med den fullständiga avhandlingen:
http://diss-epsilon.slu.se:8080/archive/00002360/    

Pressbilder (får publiceras fritt i samband med artiklar om disputationen, fotograf/källa ska anges):

  • Lena Stengärde på jobbet. Foto: Anna Ohlson
  • Lena Stengärde (porträtt). Foto: Anna Ohlson
  • Detta och övriga pressmeddelanden från SLU:
    http://www.slu.se/sv/om-slu/fristaende-sidor/aktuellt/pressmeddelanden/

    Kommentarer (0)

    Lägg till kommentar

    Kommentera