Hur skall maten räcka till i u-länderna?

CGIAR är världens största offentligt finansierade och samordnade organisation med uppgift att genom forskning och utbildning ”ge och samverka med u-länderna för att höja livsmedelsproduktionen och bygga nationell kapacitet att hantera en uthållig livsmedelsförsörjning och ett hållbart naturresursutnyttjande”. Hur kan vi öka ett svenskt deltagande och hur kan vi samverka mer i CGIAR? Frågan diskuteras på ett seminarium på Ultuna i morgon, där bl a prorektor Torbjörn Fagerström, SLU, Bertil Olsson Sida och Lisa Sennerby Forsse, Formas, deltar. Två unga SLU-forskare, Jennie Barron och Bo Söderström berättar också om sina projekt. CGIAR står för ”konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning”. Den här veckan gästar CGIAR Sverige och i besöket deltar bl a ordföranden i CGIAR:s vetenskapliga råd, professor Per-Pinstrup Andersen. Han deltar också seminariet i morgon. CGIAR bildades 1971 och Sverige blev medlem 1973. Organisationen består idag av 15 oberoende forskningsinstitut, lokaliserade främst i utvecklingsländer. Den var huvudaktör under den sk Gröna Revolutionen 1965 – 85, när nya högavkastande växtsorter som majs, vete och ris infördes i u-länderna och säkrade maten för ca ytterligare 500 miljoner människor. Årsbudgeten 2005 är ca 420 milj USD. Sedan 1973 har Sverige satsat ca 1,2 miljarder kr främst i form av basstöd till de olika forskningsinstituten. Sverige har genom Sida/Sarec varit mycket aktiv på policyplanet vad gäller forskningens relevans för fattiga småbönder samt vad gäller genetiska resurser för livsmedel och jordbruk. Carl–Gustaf Thornström, SIDA/Sarec och gästprofessor vid SLU, har arbetat länge med de här frågorna och har huvudansvaret för konferensen, som arrangeras av Sida/Sarec, Formas och SLU tillsammans. Tel 070 6994864. Konferensen äger rum på SLU, Ultuna, Uppsala. Fredag 21 oktober Lokal: Undervisningshuset Sal O Tid: 08.30 – 15.00