Skip to main content

Nytt om arvsanlag som påverkar hästars gångarter och prestationer

Pressmeddelande   •   Okt 17, 2017 14:28 CEST

Kallblodstravare. Foto: Robert Fegraeus

Upptäckten av den muterade ”passgenen”, som visade sig påverka såväl rörelsemönster som prestation hos hästar, väckte stor uppmärksamhet 2012. Nu kommer en avhandling från SLU med nya studier om hur denna gen, men också andra, påverkar gångarter och prestation hos olika hästraser.

– Passgenen, eller DMRT3, är en gen som i olika uppsättningar starkt påverkar de hästraser som bär den, säger Kim Jäderkvist Fegraeus, från SLU:s institution för husdjursgenetik, som snart försvarar sin doktorsavhandling.

Kartläggningen av hästens arvsmassa har gjort det möjligt att forska kring många spännande frågeställningar när det gäller sjukdomar, rörelsemekanik, färger, utseende med mera. Hästen har ett stort antal gener, cirka 20 000, och forskningen kring hästens genetik är än så länge bara i sin början, så det finns mycket att utforska i framtiden.

– Samtidigt ska man komma ihåg att generna bara styr en begränsad del, beroende på vilken egenskap det handlar om. Resten är miljöpåverkan, bland annat hur hästarna växer upp och tränas.

I sin forskning har Kim Jäderkvist Fegraeus undersökt hur fyra olika hästraser påverkas av sitt genetiska arv. Hon har sökt efter såväl likheter som olikheter hos varmblodig travhäst, kallblodig travhäst, finnhäst samt islandshäst. Målsättningen med studierna var att få en bättre förståelse för hur genetiken påverkar gångarter och prestation hos hästar.

En häst ärver hälften av sitt DNA från stoet och hälften från hingsten. Det innebär att varje gen finns i dubbel upplaga. De olika genvarianterna av DMRT3 kallas för C och A. Hos de varmblodiga travhästarna har 97 procent genuppsättningen AA vilket är den genotyp som behövs för att en häst ska kunna springa i pass, medan de övriga raserna som har studerats i avhandlingen i större utsträckning bär på såväl CA som CC i sina genotyper.

Travgenen ger olika effekter

– Tidigare studier har visat att AA-genotypen ger god prestation hos varmblodstravare, medan den hos kallbloden inte har lika tydlig effekt. Kallbloden verkar, mer än varmbloden, riskera att falla över i passgång, vilket innebär diskvalificering i löp. Hos de kallblodiga travarna visade sig istället genuppsättningen CA vara en fördel hos de äldre tävlingshästarna sett över hela karriären, säger Kim Jäderkvist Fegraeus.

För finnhästarna, som liksom de svensk-norska kallbloden är relativt tunga travhästar, är istället AA-genen positiv för hästarnas prestation på tävling. Däremot hade AA-genotypen en negativ påverkan på gångarterna hos finnhästar som användes för ridning.

Även islandshästar har studerats i avhandlingen utifrån frågeställningen varför individer med "rätt" genotyp för passgång, det vill säga AA, ändå inte klarar av att utföra gångarten. Kim Jäderkvist Fegraeus jämförde islandshästar som var fyrgångare och islandshästar som var femgångare men med samma DMRT3-genotyp (AA). Hon fann ett ställe i DNA:t där hästarna skiljde sig åt. Den genetiska regionen innehöll en gen som är känd för att påverka minne och inlärning hos möss och människor. AA-genotypen för DMRT3 tycks alltså inte vara tillräcklig för att en islandshäst ska ha förmågan att gå i passgång, utan det finns andra genetiska varianter som också påverkar rörelsemönstret, konstaterar hon.

Olika egenskaper har efterfrågats

I den fjärde studien gjordes en jämförelse mellan den svensk-norska kallblodstravaren, den nordsvenska brukshästen samt varmblodstravare för att identifiera fler gener som påverkar prestationsförmågan. Den svensk-norska kallblodstravaren och den nordsvenska brukshästen är två raser som är genetiskt lika, men där aveln har premierat olika egenskaper.

När arvsmassan hos dessa tre hästraser jämfördes letade forskarna efter regioner på kromosomerna där travarna var så lika som möjligt men skilde sig från brukshästen. I en av regionerna hittade de en gen som verkar vara associerad med prestationsegenskaper hos kallblodstravarna. Fortsatta studier kommer att göras för att ta reda på exakt hur denna gen påverkar prestation hos travhästar.

Studierna är finansierade av Stiftelsen Hästforskning, Forskningsrådet Formas samt Vetenskapsrådet.

------------------------------

Husdjursagronom Kim Jäderkvist Fegraeus försvarar sin doktorsavhandling Exploring the horse genome to elucidate the genetics of gaits and performance vid SLU i Uppsala.

Tid: Fredagen den 20 oktober 2017, kl 09.15
Plats: Sal Audhumbla, VHC, SLU, Uppsala.
Opponent: Dr. Emmeline Hill, University College Dublin, Irland

Mer information

Kim Jäderkvist Fegraeus
Institutionen för husdjursgenetik, SLU
018-67 19 17, kim.jaderkvist@slu.se
https://www.slu.se/cv/kim-jaderkvist-fegraeus/

Länk till avhandlingen (pdf)
https://pub.epsilon.slu.se/14612/

Pressbilder

(Får publiceras fritt i anslutning till artiklar om detta pressmeddelande. Fotograf ska anges.)

Kallblodstravare. Foto: Robert Fegraeus

Kim Jäderkvist Fegraeus har i sin avhandling studerat olika effekter av den så kallade "passgenen" DMRT3. Foto: Carin Wrange

SLU:s vision: SLU är ett universitet i världsklass inom livs- och miljövetenskaper.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera