Skogsbrand och naturstörningar: Komplicerat samspel avgör hur skogen påverkas

Skogsväxters möjlighet att ta upp näring påverkas starkt av störningar i naturen, och av förändringar i detta störningsmönster. Det visar Linda Berglund, SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Umeå i sin doktorsavhandling. Normalt ökar störningar, till exempel skogsbrand, mängden tillgängliga näringsämnen i marken. Men näringsfrigörelsen beror också på vilken typ av störning det är, hur denna påverkat skogen och under hur lång tid. I gamla skogar och i fjällnära skogar är stora mängder näring ofta bunden i det så kallade humuslagret, vilket innebär att tillväxten hos vissa växter begränsas, eftersom de inte förmår att tillgodogöra sig näringen. Vid brand och andra störningar frigörs somliga av dessa näringsämnen. Det visade sig att träkol som bildas efter skogsbrand till exempel bidrar till att öka mängden av en kväveform som somliga växter lättare tar upp. Särskilt björk visade sig i experiment vara extra gynnad. Vissa växter släpper blad och barr som innehåller ämnen som kan binda näring i humuslagren. Träkolet från skogsbranden kan ta hand om dessa ämnen och åstadkomma att näringen frigörs. Ett experiment rörde väggmossa som lever i symbios med en bakterie som kan fixera luftens kväve. Experimentet visar att ju längre tid som gått efter en skogsbrand, desto mer ökar förmågan hos väggmossan och bakterien att fixera luftens kväve och på så sätt öka den totala mängden näringsämnen i marken. När det finns mycket tillgängligt kväve så upphör dock moss-bakteriesymbiosen att fixera luftens kväve. Att kunna ta tillvara luftens kväve kostar mycket, och när det finns tillräckligt med kväve i marken så upphör processen. Även mänskliga störningar, som till exempel påverkan på fjällbjörkskogen, kan påverka näringstillgängligheten. På områden som numera är fjällhed, men som tidigare haft fjällbjörkskog, har viktiga näringsämnen försvunnit. Tack vare fjällbjörken ökade tillgängligheten av dessa näringsämnen, vilka behövdes för att björkplantor ska kunna etablera sig. När så fjällbjörkskogen försvann, förmådde inga nya plantor att etablera sig. Linda Berglunds slutsats är att man kan försämra möjligheterna till föryngring av plantor genom att antingen minska eller öka inflytandet av störningar. I det praktiska skogsbruket bör målet vara att i ökad grad försöka efterlikna naturens egna störningar, som till exempel skogsbrand, om man vill underlätta en naturlig föryngring. Det är fredagen den 8 oktober 2004 kl 10.00 som fil mag Linda Berglund, institutionen för vegetationsekologi, SLU i Umeå, försvarar sin doktorsavhandling med titeln Växter, näring och skogsbrand (Disturbance, nutrient availability and plant growth in phenol-rich plant communities. Opponent är PhD Jennifer D Knoepp, USDA Forest Service-SRS, Coweta Hydrologic Laboratory, North Carolina, USA. Disputationen avser filosofie doktorsexamen. Lokal: Sal Björken, SLU i Umeå (Skogis). Länk till sammanfattning och till pdf-fil med hela avhandlingen: http://diss-epsilon.slu.se/archive/00000638/ Mer information: Linda Berglund, institutionen för vegetationsekologi, SLU i Umeå, tel 090-786 86 01. E-post: Linda.Berglund@svek.slu.se Redigerat av : Sven-Olov Bylund