Hur upptäcker man radioaktivitet i avfall?

I sex år har Sysav som en av få avfallsanläggningar i Sverige kontrollerat förekomsten av radioaktivt material i det avfall som kommer in för förbränning.

Sakta, sakta, inte snabbare än fem kilometer i timmen, rullar lastbilarna genom vågen vid ankomsten till Sysavs anläggning i Malmö. Här passerar de också en gul portal med gammadetektorer som noggrant skannar lasten på jakt efter radioaktivt avfall.

Om detektorerna känner av strålning går ett larm inne hos personalen, varpå lastbilen tas åt sidan. Först gäller det att hitta den radioaktiva källan. Med ett mätverktyg på en lång teleskoparm söker personalen av lastbilen utifrån för att se var strålningen är som störst. När källan väl är funnen används en gammaspektrometer för att identifiera vilken isotop det rör sig om.

Varierande material

Radioaktivt material förekommer i många olika former och styrkor. Fluorine-18, som används inom sjukvården för att spåra tumörer, halverar sin strålningsstyrka på bara ett par timmar, medan Uranium-238 har en halveringstid på nästan 4,5 miljarder år. 

När Radiaksystemet kom på plats år 2010 blev Sysav den första avfallsanläggningen i Sverige med ett sådant kontrollsystem.

– Det största problemet är att en del isotoper kan fastna i avfallskraftvärmeverket och ackumuleras. Om det då är väldigt lång halveringstid kan många bäckar små till slut bli ett problem. I vissa avfallskraftvärmeverk i Europa har det lett till långa stillestånd och stora saneringskostnader. Det vill vi absolut undvika. Det är därför vi har den här kontrollen, säger planeringsingenjör Jonas Wehlin.

Använd näsduk räcker

Radiaksystemet är känsligt. En näsduk som har använts av någon som strålbehandlats för cancer räcker för att ge utslag. En gång var det nästintill omöjligt att förstå varför larmet gick. Ingenting i lasten verkade vara radioaktivt. Till slut visade det sig att chauffören hade varit på röntgen dagen innan och att det var han som var orsaken till larmet.

 Larmet går några gånger i månaden, men ofta kan avfallet efter kontrollen klassas som ofarligt och gå vidare.

– Sedan händer det då och då, kanske vid några procent av fallen, att vi måste skilja ur och ta hand om det radioaktiva avfallet. Då lägger vi det på vår särskilda mellanlagring, där det får vara tills radioaktiviteten klingat av, eller så skickar vi det till en extern part, som kan ta hand om det på ett säkert sätt, säger Jonas Wehlin. Vid alla larm går en rapport för kännedom till Strålskyddsmyndigheten. Däremot tar Sysav än så länge inte ut någon avgift av dem som kommer med radioaktivt avfall. Men det är på gång. Skrotindustrin har haft liknande kontroller ganska länge, och där blir det böter direkt.

Dyr hantering

Enligt Martin Brannefalk, enhetschef logistik, kan radioaktivt avfall som kommer in till avfallsanläggningen leda till en hantering som blir väldigt dyr.

– När vi väl har fått kännedom om det radioaktiva avfallet får vi inte skicka tillbaka det utan tillstånd. Om det har passerat vår våg är det enligt lag vi som äger det. Så avgifter är något vi diskuterar just nu.

Text: Johan Bentzel

Foto: Andreas Offesson