Gå direkt till innehåll
Talgoxe, Parus major major, Uppland. Foto: Tomas Carlberg
Talgoxe, Parus major major, Uppland. Foto: Tomas Carlberg

Pressmeddelande -

​Fler arter av talgoxar och lärkor än tidigare känt

Det kan finnas fler olika arter av talgoxar än vad man hittills har trott. I en ny studie med forskare från bland annat Uppsala universitet, har fem huvudgrupper av denna småfågel identifierats, till skillnad från de tre grupper som vetenskapen har räknat med fram till nu.

– Talgoxen finns över nästan hela Europa och Asien, och vår studie visar att den har en komplex utvecklingshistoria, där olika grupper isolerats genetiskt från varandra under lång tid, säger professor Per Alström vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet och en av författarna till studien som publiceras i Journal of Biogeography.

Talgoxen Parus major är en av Sveriges vanligaste småfåglar och världens mest studerade fågelart. Enligt den nu aktuella studien har den sannolikt sitt ursprung i sydöstra Asien och har därifrån spridit sig till övriga Asien och Europa. Det finns drygt 35 geografiska underarter, som skiljer sig i fjäderdräktens färg. I Europa är de tecknade i gult och grönt, men i södra Asien är de istället grå och vita. Ofta delas talgoxen upp i tre olika arter, en i Europa, en i östra Asien och en i södra Asien, ibland även en fjärde art i centrala Asien.

Den internationella forskargruppen har analyserat DNA från 340 talgoxar spridda över hela utbredningsområdet. I studien har forskarna identifierat fem huvudgrupper av talgoxar som varit genetiskt åtskilda från varandra under någonstans emellan en halv miljon till 1,6 miljoner år. Förvånande nog överensstämde inte dessa grupper med den föreslagna indelningen i tre olika arter.

– Indelningen av de tidigare föreslagna arterna motsvarar inte riktigt de grupper vi identifierat i vår studie, som är den i särklass mest omfattande kartläggningen av talgoxens utvecklingshistoria som hittills genomförts, säger Per Alström.


Kryptiska arter identifierade vid kartläggning av dvärglärkornas släktträd

Dvärg- och sandlärkorna bör betraktas som fyra olika arter istället för de två eller tre som är synsättet idag. Det föreslår en internationell forskargrupp, under ledning av forskare från Uppsala universitet, som har analyserat DNA från 130 dvärglärkor och den närstående sandlärkan.

Dvärglärkan Alaudala rufescens har en stor utbredning i olika öknar, halvöknar och stäppområden från Kanarieöarna, Nordvästafrika och Iberiska halvön till Mongoliet och nordöstra Kina. Arten är indelad i ett 15-tal geografiska underarter. Klassificeringen av dessa är mycket omdebatterad, och det har föreslagits att dvärglärkan istället omfattar två arter, en östlig och en västlig.

En internationell forskargrupp, under ledning av forskare från Uppsala universitet, har analyserat DNA från 130 dvärglärkor och den närstående sandlärkan Alaudala raytal, som förekommer från Iran till Myanmar.

Resultaten visar att dvärg- och sandlärkskomplexet utgörs av minst fyra olika grupper, som varit genetiskt isolerade från varandra i 1,8–3,2 miljoner år. Sandlärkan är, trots att den är den utseendemässigt mest avvikande av dessa, placerad på en av grenarna mitt i detta släktträd.

I studien föreslår forskare att man bör betrakta fåglarna som minst fyra olika arter istället för som idag två eller tre arter.

– Att dess arter är så gamla är uppseendeväckande med tanke på att de är oerhört lika till utseendet. Man kan i det här sammanhanget tala om så kallade kryptiska arter. För att vi ska kunna föreslå en omklassificering av artkomplexet behöver vi emellertid fler studier av andra egenskaper, som till exempel sången, säger professor Per Alström vid institutionen för ekologi och genetik vid Uppsala universitet.

För mer information:

Professor Per Alström, institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet.
Epost: per.alstrom@ebc.uu.se. Tel: +46 70 454 69 65

Artikel talgoxe: Song, G., Zhang, R., Machado-Stredel, F., Alström, P., Johansson, U.S., Irestedt, M., Mays, H.L., Jr., McKay, B.D., Nishiumi, I., Cheng, Y., Qu, Y., Ericson, P.G.P., Fjeldså, J., Peterson, A.T. & Lei, F. 2020. Great journey of Great Tits (Parus major group): Origin, diversification, and historical demographics of a broadly-distributed bird lineage. Journal of Biogeography (in press). (http://dx.doi.org/10.1111/jbi.13863)

Artikel dvärglärkor; Ghorbani, F., Aliabadian, M., Zhang, R., Irestedt, M., Yan,H., Sundev, G., Lei, F., Ma, M., Olsson, U & Alström, P. 2020. Densely sampled phylogenetic analyses of the Lesser Short-toed Lark Alaudala rufescens-Sand Lark A. raytal species complex (Aves, Passeriformes) reveal cryptic diversity. Zoologica Scripta (in press). (https://doi.org/10.1111/zsc.12422).

Ämnen

Regioner


Uppsala universitet - kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477. Forskning i världsklass och högklassig utbildning till global nytta för samhälle, näringsliv och kultur. Uppsala universitet är ett av norra Europas högst rankade lärosäten. www.uu.se

Kontakter

Elin Bäckström

Presskontakt Presskommunikatör Forskning, utbildning, övergripande 070-425 09 83

Uppsala universitet - kvalitet, kunskap och kreativitet sedan 1477.

Uppsala universitet är Sveriges äldsta universitet, grundat 1477. Vi har över 50 000 studenter och 7 500 medarbetare i Uppsala och i Visby. Vi är ett brett forskningsuniversitet med forskning inom samhällsvetenskaper, humaniora, teknikvetenskap, naturvetenskap, medicin och farmakologi. Universitetet är återkommande rankat som ett av världens främsta universitet, med målet att bedriva utbildning och forskning av högsta kvalitet och relevans för att göra långsiktig skillnad i samhället.

Uppsala universitet
Segerstedthuset, Dag Hammarskjölds väg 7
752 36 Uppsala
Sweden
Besök våra andra nyhetsrum