Immunoglobulin-genen viktig vid kronisk lymfatisk leukemi

Hur kroppen använder immunoglobulin-genen har betydelse för prognosen för patienter med kronisk lymfatisk leukemi. I Gerard Tobins avhandling identifieras patientgrupper med sämre prognos hos vilka exempelvis mikroorganismer kan ha varit involverade i uppkomsten av sjukdomen. Gerard Tobin Immunoglobulin Gene Analysis in Chronic Lymphocytic Leukemia ISBN: 91-554-5992-7 Abstract Kronisk lymfatisk leukemi (KLL) drabbar främst äldre människor och är den vanligaste formen av leukemi hos vuxna i västvärlden; ca 400-500 personer insjuknar med KLL varje år i Sverige. Sjukdomsförloppet kan variera mellan olika personer; vissa patienter kan leva länge med sjukdomen utan behandling medan andra dör snabbt trots behandling. Tyvärr har det länge saknats bra prognostiska verktyg för att tidigt förutspå ett aggressivare sjukdomsförlopp hos en patient. För drygt fyra år sedan publicerades nya fynd som visade att KLL kunde delas in i två nästintill lika stora grupper utifrån om immunglobulin-genen hade genomgått vissa genförändringar (s.k. somatisk hypermutation). Gerard Tobin har använt detta prognosverktyg i flera av de studier som ingår i avhandlingen och har kunnat bekräfta dess nytta i att kliniskt förutspå prognos. Han och forskargruppen har också kunnat identifiera nya undergrupper av KLL utifrån frekvensen av genförändringar inom immunoglobulin-genen. Vidare har man undersökt genuttrycken hos 265 KLL-patienter och resultaten tyder på att antigen (av okänd sort) eventuellt kan vara involverad vid utveckling av sjukdomen. På senare tid har man nämligen upptäckt att KLL-celler använder vissa segment inom immunoglobulin-genen, s.k. variabla gensegment, i större utsträckning än förväntat. Detta har tolkats som ett tecken på att något, exempelvis kroppsegna antigen eller mikroorganismer, påverkar friska vita blodkroppar till ökad celldelning och därmed ökar risken för leukemi. Hos de 265 undersökta KLL-patienterna visade sig också vissa variabla gensegment oftare användes (var ’’påslagna’’) och dessutom såg immunoglobulin-genen nästan identisk ut inom den grupp av KLL-patienter (ca 11%) som uttrycker ett särskilt av dessa segment, V3-21. Denna grupp visade sig ha sämre prognos än förväntat. I en annan studie av 346 KLL-patienter upptäcktes ytterligare sex liknande grupper. Dessa helt nya data tyder på att det finns ett flertal undergrupper där man kan tänka sig att mikroorganismer eller något annat som patienten varit utsatt för varit involverat vid leukemiuppkomsten. Gerard Tobin kan nås på 073-706 81 72 eller via e-post Gerard.Tobin@genpat.uu.se