MAX-IV ett lyft för Uppsalaforskning

När det nu är klart att en ny anläggning för synkrotronljus, MAX-IV, byggs i Sverige, innebär det en enorm skjuts för utvecklingen av stora delar av den naturvetenskapliga och tekniska forskningen framöver. Det menar Uppsala universitets materialforskare, som varit med från första början och utgör den största forskargruppen vid den nuvarande anläggningen MAX-lab.

- Vi har arbetat länge för detta och är otroligt glada att det nu blir av. Det kommer att utveckla forskningen enormt inom en rad discipliner, säger Joseph Nordgren, professor i mjukröntgenfysik och vicerektor för teknik och naturvetenskap vid Uppsala universitet.

Med mikroskopet öppnades en gång en helt ny värld av smådjur, plankton, bakterier och celler för forskarna - idag har de flesta någon gång tittat i ett mikroskop och inser vad det betyder för att förstå vår omvärld. Sedan dess har tekniken utvecklats i en rasande fart och skapat möjligheter som få känner till. Ett experiment som för 30 år sedan tog ett år att genomföra tar idag bara några millisekunder och man kan studera strukturer som är en miljondels millimeter stora.

Synkrotronljus var från början, före 1970-talet, en oönskad effekt vid partikelacceleratorerna. Men ganska snart fann forskarna att man kunde ha nytta av ljuset och började designa anläggningar för detta. Svante Svensson är professor i fysik och en av de över 100 forskare vid Uppsala universitet som är djupt engagerad i utvecklingen av tekniken. Han har varit med och byggt delar till den befintliga anläggningen och ser nu fram emot att få designa nya s k strålrör. Elektronacceleratorn MAX-IV kommer att bestå av en stor ring med över 500 meters omkrets, från vilken man avleder röntgenstrålningen i strålrör som vart och ett slutar i ett enskilt experiment. Hur de designas beror helt enkelt på vad man ska undersöka.

- Med den nya anläggningen når vi den teoretiska gränsen och Sverige och Norden får en världsledande ställning på området. Den kommer att få stor inverkan inom forskningen om bl a energi, material, läkemedel, proteiner och avancerade batterier och kommer därför att bli en mycket lönsam anläggning, säger Svante Svensson.

Det handlar om ökad "briljans", dvs hur mycket ljus som kan förmås träffa en så liten yta som möjligt på så kort tid som möjligt. Denna ökade prestanda innebär att sådant som forskarna hittills bara kunnat göra datormodeller av snart kan "ses" i verkligheten. För materialfysikerna är det fundamentalt för att förstå hur material är uppbyggda och fungerar - och för att skapa och vidareutveckla nya material, ett av Uppsala universitets verkliga styrkeområden.

Men tekniken är "lika användbar som en schweizerkniv" för att använda Joseph Nordgrens ord. För Olof Karis, som forskar på magnetiska material för framtidens hårddiskar och mobiltelefoner, innebär beslutet att MAX-IV ska byggas också att han istället för att åka till USA och Eursopa kommer att kunna ta hem sina internationella samarbeten till Sverige. Andra forskare behöver synkrotronljus för att få fram ytskikt som inte stöts bort av kroppen vid en operation eller transplantation, för att förstå hur den övre atmosfären påverkas av att ljusinstrålningen från solen ökar, för att få fram så effektiva solceller som möjligt, eller för att förstå hur regalskeppet Vasa ska bevaras på bästa sätt.

- Hittills har fysiker varit den största gruppen, men det förändras allteftersom medicinare och biologer upptäcker möjligheterna, säger Olle Björneholm, professor i fysik, som just inlett ett samarbete med antibiotikaforskare som söker nya läkemedelsstrukturer.

För mer information: Joseph Nordgren, 070-425 02 66, Svante Svensson, 070-425 02 56, Olof Karis, 070-425 03 29