Vägen till La Cumplida

Vi vaknar med tuppen också i Matagalpa. Detta är inte bildligt talat men varje dag vaknar vi väldigt tidigt av flera tuppar som ivrigt pinkar in sina revir i omnejden runt de ställen vi bor på. Så är det ute på landet i Nicaragua. Här i Matagalpa ligger vårt boende högt uppe på en kulle. Tidigare har vi stuckit ut näsan genom dörren och direkt utanför har ryttare kommit på hästar. Vagnar som dras av oxar har segat förbi och lösdrivande hundar har sprungit omkring. Här uppe på kullen är det lite lugnare. Lite längre ner mot byn betar som vanligt kossor längs vägarna och hönor och kycklingar pickar på gator och i diken. Jag vet inte hur länge sedan det såg ut så här i Sverige… Men folk här är vänliga, oftast glada. Man ser ingen som svälter även om livet i Nicaragua är hårt. Vägen sista sträckan mellan Sebaco och Matagalpa kantas av kaffe som ligger och torkar i solen. Matagalpa är en bergsby mitt i Nicaraguas kaffedistrikt. By kanske är fel att säga eftersom det är Nicaraguas näst största stad. Men oavsett detta så är det ingen stor stad. Nu är klockan 08.00 och vi ger oss iväg till La Cumplida – Nicaraguas största kaffefarm som Arvid Nordquist samarbetat med i många, många år.

Landskapet på vägen till La Cumplida är överväldigande. Till skillnad från San Juan de Limay så är här mycket skog. Det är grönt och frodigt. Marken är fuktig och visst är kossorna längs vägen lite fetare. Här ser man inga oxdragna kärror. Inte lika mycket hästar heller. Här kommer lastbilar med kaffe längs vägarna.  Vilken dag det kommer att bli, fantastiskt att få visa våra kunder La Cumplida. De ser mycket fram emot att få besöka en kaffefarm. Eftersom det även är första gången min kollega Rosemarie besöker La Cumplida så låter jag henne ta över bloggen här. Hoppas ni som följt med på resan såhär långt har fått en ökad förståelse för hur vår trädplanteringen går till. Arbetet fortsätter hela tiden och vi fortsätter att rapportera!