I drygt två år har vi gjort allt som står i vår makt för att få politikens öra när det gäller hästnäringens roll och varför den måste skyddas. Visst har vi fått gehör men inget har egentligen hänt. Därför kan vi inte låta bli att höja lite på ögonbrynen när flera politiker, mitt i valrörelsens slutspurt, plötsligt dyker upp i sociala medier – till häst.
Det finns beslut som är enkla att fatta. Och så finns det beslut som kräver att man tar ett extra varv till ritbordet. ATG har sedan omregleringen 2019 varit tydliga med sin syn på bonusar och också drivit frågan om ett totalt bonusförbud. I september gör man ett avsteg från den linjen när spelbolaget under en månad testar ett välkomsterbjudande för nya kunder.
Mitt bagage fastnade i Amsterdam, men pinnen med texten "Stoppa hästskatten" hade jag varit noga med att packa i handbagaget. Den skulle absolut med till Porto, där jag var inbjuden av WOTA (World Tote Organization) för att berätta hur spelskatten påverkar hästsportens långsiktiga finansiering i Sverige. Det var i alla fall vad jag trodde att jag skulle prata om.
Visst har vi haft viss motvind i näsborrarna sedan lanseringen av V85, men det har gjort oss bättre. Kritiska röster visar var det skaver och tvingar oss att agera eller förklara varför vi står fast. Därför kommer vi att fortsätta att fråga – och att lyssna.
I en färsk undersökning från Demoskop, gjord på uppdrag av ATG, har vi ställt frågor om hur människor ser på spel om pengar och spelbolagens roll i samhället. Många resultat var värda att notera – men ett stack ut: av dem som spelar på trav uppger 88 procent att de är nöjda med livet. Som CFO på ett spelbolag med uppdraget att vara hästsportens motor är det förstås en tilltalande siffra.
I den amerikanska seriestrippen B.C., skapad av Johnny Hart och publicerad i åtskilliga tidningar sedan 1950-talet, finns en återkommande humor i att grottmänniskor filosoferar över mänskligt beteende. I en klassisk seriestripp funderar en av karaktärerna över golfspelandets logik: om målet är att få så få slag som möjligt – varför spelar man överhuvudtaget?
Alla som spelar golf har svaret: det
På ATG ville vi se om det gick att nyansera en debatt som stundtals präglas av antaganden och svepande påståenden. Därför gav vi opinionsinstitutet Demoskop i uppdrag att undersöka hur svenskarna egentligen ser på spelbolagens roll i samhället. Vi ville veta om det finns en legitimitet – och vad som i så fall krävs för att den ska vara långsiktigt hållbar.
Hästspelet är inte ett snabbt rus. Det bygger på analys, kunskap och viss väntan. Och det bär upp en hel näring. Överskottet från ATG återförs till trav- och galoppsporten genom finansiering av banverksamhet och prispengar, vilket i sin tur skapar arbete och intäkter för uppfödare, tränare, veterinärer, hovslagare och övriga delar av hästnäringen. Så vilken speltyp är mest skyddsvärd?
Snart lämnar vi ännu ett år bakom oss. Ett år som rymt både prövningar och landvinningar. Lanseringen av V85 är ett exempel – ett initiativ som mötte visst initialt motstånd men som sedan lanseringen både har kunnat överraska och övertyga. Det är en påminnelse om att utveckling och tillväxt sällan är helt friktionsfria och att uthållighet krävs.
”När verkligheten förändras måste också argumenten göra det.” ATG:s vd Hasse Lord Skarplöth skriver på Di:s Debatt om varför en differentierad spelskatt är ett pragmatiskt sätt att balansera kanalisering, konsumentskydd och hästnäringens långsiktiga förutsättningar.
Skattehöjningen har slagit hårt på hästnäringen. För ATG innebär det ett minskat bidrag till trav- och galoppsporten med 200 miljoner årligen. Pengar som direkt drabbar en näring som så väl behöver dem; inflation och höjda priser har inte undgått någon, ej heller hästägarna.
Vad skulle hända om vi tog bort hela den svenska hästnäringen ur ekvationen? Om hästarna försvann. Inte att de dog – utan att de bara upphörde att finnas i systemet. Då skulle det inte finnas några stall. Inga travbanor. Inga ridskolor. Ingen hästspillning på gatorna, inget frustande i hagarna – eller vid närmare eftertanke: inga hagar alls.
