En fadderkompis ger global förståelse och en sannare världsbild

Åsa-Maria Petersson från Helsingborg gav sin son en fadderkompis i Kambodja när han var fem år. De är födda samma år med bara 16 dagars mellanrum. Deras förutsättningar i livet ser väldigt olika ut, men det finns ändå många likheter. Hon ville genom fadderkompisen vidga världen och möjliggöra för Adam att se hur andra barn hade det på andra sidan jordklotet. Sju år senare ser hon vilken härlig vänskap de två barnen har etablerat.

 – Vi har skickat brev till varandra sedan vi var fem år. I början ritade vi mest teckningar men nu skriver vi och berättar för varandra vad vi gör i skolan och på fritiden. Både Bun och jag gillar att gå i skolan, vara med kompisar och plugga matte, berättar Adam.

Det var Adams mamma, Åsa-Maria Petersson, som kom på idén att ge sin son Adam en fadderkompis. Detta tänkte hon skulle ge honom möjlighet att se hur barn har det i andra delar av världen.

– Barn har en tendens att förenkla medan vi vuxna komplicerar det mesta. Jag tror att barnens förståelse för världen vidgas när att de får se den genom ett annat barns ögon. Då blir det utifrån deras egna förutsättningar, istället för att en vuxen förklarar. Att få en förståelse för andra kulturer och samtidigt se både likheter och olikheter är något som är viktigt att skicka med våra barn, säger Åsa-Maria.

Åsa-Maria fortsätter berätta att skillnaderna mellan fadderkompisarna kan tyckas stora men i barnens värld är de minimala. Hon har sett Adam och Bun enas i leken, i att upptäcka och i sporten. Som svar på frågan om hur Adam har påverkats av att vara fadderkompis, svarar hon:

– Att vara fadderkompis har alltid varit en naturlig del i Adams liv eftersom han bara var fem år när han först introducerades till Bun. Nu är Bun ytterligare en av Adams kompisar men han bor lite längre bort och har lite andra förutsättningar. Adam är äldre nu och mer medveten om hur han bidrar i Buns liv, både med en global vänskap och med ekonomiskt stöd till bland annat utbildning och rent vatten. Och det har Adam berättat att han är stolt över. Jag blir hoppfull inför framtiden när jag ser hur enkelt och självklart det är för Adam att engagera sig utanför sin egen sfär.

Ett sätt att närma sig frågor om orättvisor

Att ge barn en global förståelse och nya perspektiv är en del av ett fadderskap. Martina Hibell är programchef på Barnfonden och hon lyfter mångsidigheten i att stödja:

–Vi ser att det finns ett mångsidigt värde i att ha en fadderkompis. Utöver att stödja vårt arbete i världen med insatser för barns utveckling och trygghet kan vi också skapa en global förståelse.

Martina Hibell ser också att det för många föräldrar skapas en ingång att prata om orättvisor och olika förutsättningar med sina barn. Att vara fadderkompis väcker en nyfikenhet hos barnen och då blir det lättare att adressera frågor det annars kan vara svårt att prata om.

Så här funkar det att vara fadderkompis!

Att vara fadderkompis innebär att man kan ha kontakt med ett annat barn i ett av de länder där Barnfonden verkar. Fadderbidraget går till insatser inom utbildning, hälsa, försörjning och barns rätt till trygghet och skydd. Barnfonden arbetar alltid med barnet i fokus och för att alla barn ska få växa upp i trygghet.

Själva fadderskapet tecknas och betalas av en person som är över 18 år, men den som står på som kontakt och får breven kan vara ett barn. Det finns därmed en mångsidighet i att stödja och vara fadderkompis. Utöver att stödja vårt arbete i världen med insatser för barns utveckling och trygghet kan vi också skapa en global förståelse.