Stafettdoktorn

Jag tror inte någon som inte ansvarar för läkarbemanning förstår hur svårt det är att rekrytera läkare till en vårdcentral. Det är inte bara svårt, det är orimligt svårt och besvikelsen blir bara mer och mer komplicerad varje gång du står där med ”skägget i brevlådan ” och känner dig misslyckad. Så här i budgettider reflekterar jag lite uppgivet att jag skulle spara många hundra tusen kronor per år om jag kunde ersätta bemanningsläkare med fast doktor.

Nåväl, det är något lättare ibland, beroende på vilken plats i landet du har din vårdcentral. Skaraborg tillhör inte favoriterna när doktorn skall ta en anställning.

Det finns väldigt många läkare i Sverige. Vi har aldrig haft så många per invånare någon gång. Men i primärvården finns de i alla fall inte. Det fattas så oerhört många och bristen blir bara större och större.

Wikipedia definierar en stafett enligt följande: ”En stafettläkare är en läkare som tillfälligt arbetar på en vårdcentral eller annan medicinsk enhet för att fylla vakanser som inte kunnat tillsättas med fast personal. Beteckningen syftar på att dessa läkare inte arbetar så länge att de skapar någon relation till patienterna innan de drar vidare till nästa plats”.

Enligt Hälso- och sjukvårdslagen har man som patient rätt till en fast läkarkontakt. Det är ingen rekommendation utan en lagstadgad rätt.

Men vad hjälper det när landstingen och politiken så totalt misslyckas att uppfylla hälso- och sjukvårdslagen? Är det ett juridiskt, ekonomiskt eller etiskt/moraliskt problem? Vi kan jobba hur mycket som helst med kvalité och patientsäkerhet men när vi inte klarar att uppfylla kravet på kontinuitet i primärvården blir resultatet ”haltande”. Det handlar snarare om ledning och styrning. De flesta som avslutar en fast tjänst gör det på grund av arbetsmiljön på den tjänst de lämnade. Detsamma gäller för de tappra sjuksköterskor som till slut får nog!

Många stafettläkare, som är en verklighet i primärvården, handlar om detta, det vill säga dålig arbetsmiljö för de fast anställda. Och till slut ger man upp. Jag tror också det handlar om att försöka ta makten över sin vardag. Varför finns det vårdcentraler som inte har en enda stafettläkare? Varför väljer man att hoppa runt på olika ställen utan tillhörighet med arbetskamrater, möjlighet till utbildning och gemenskap? Ett misslyckande för arbetsgivaren? Jag har jobbat i väldigt många år men synen på de som arbetar med vård har inte förändrats speciellt mycket. På många sätt är och förblir man en schemarad, framförallt i den offentliga vården!

Det finns så många vackra ord! Så många mål om patientsäkerhet, kvalité och vårdgaranti! ”En Primärvård i Världsklass”, säger Närhälsan. Men det är en bit kvar eller hur?

Så vad gör vi då? Ingenting, vågar jag påstå! Och vem är ansvarig? Antagligen ingen! Det är väldigt länge, minst 10-15 år, sedan larmet gick om den förväntade bristen på specialistsjuksköterskor. Och vad har man gjort? Absolut ingenting! Det är idag en realitet! Jag läser att om man skall utbilda sig till exempelvis distriktssköterska måste detta ske senast när man fyllt 25 år, annars kan man aldrig hämta in det ekonomiska underskott som detta innebär, då du själv bekostar hela utbildningen! Kom ihåg att ingångslönen för en sjuksköterska är 25 000 kr.

En rapport från SCB visar att år 2030 kommer det att fattas 30 000 sjuksköterskor och att man behöver anställa 100 000 inom hela vården. Men finns det så många att anställa som systemet ser ut idag?

Människor kommer alltid att bli sjuka och behöva vård men vem skall ta hand om dem? Politiken vill alltid mer än vad det finns resurser till! En vårdcentral i varje ”buske” är en mänsklig rättighet! I en allt närmre framtid när det kanske inte finns vare sig allmänspecialister eller distriktssköterskor som kan bemanna din vårdcentral utanför storstadsområdena så undrar jag: är det en allt snabbare snurrande bemanningskarusell med stafetter från alla håll och kanter vi ser framför oss? Och hur blir det då med den där primärvården i världsklass och den fasta läkarkontakten?

Trots allt har vi på våra vårdcentraler lyckats bättre både med arbetsmiljön och fast personal. Tack till alla er som varje dag med ett gott bemötande och omsorg tar hand om våra patienter!

/Eva Öfwerman
Verksamhetschef